Dance, dance, dance!
Jag är totalt insnöad på å dansa just nu! Jag svänger med så fort jag hör nån vissla, plinga, knacka eller humma, jag hör musik överallt! Och det svänger! Guuud vad jag älskar att gå ut å dansa!! Helt fullkomligt sinnessjukt är det!
Men jag måste varna, att svepa en Corona och sen gå å svänga våldsamt på höfterna två sekunder senare är inget jag rekommenderar. Men däremot rekommenderar jag gräddkolashots, så j-hävla gott asså!!!
Sist men inte minst, för en lyckad utekväll krävs vänner man kan slappna av med, å pussa å krama på! Hahaha!! Sån tur att jag har såna!! É jag glad, eller é jag glad?!?!
Det är faktiskt sant, musiken är skit samma bara man har sina vänner med sig och är på humör så funkar allt ändå! Faktiskt.
Det är så h-jävla skönt att ha tagit studenten! WOW! Så nu ska jag ha semester en vecka sen ska jag börja söka jobb, träna och leka hembiträde, möjligtvis att jag skaffar mig en ny hobby eler får för mig att sy en tyllkjol av allt tyll som blev över från balklänningen. Vi får la se, nu så har jag iaf semester en vecka och sen är jag arbetslös, inte nu dock, inte nu, nu är det semester som gäller. Semester.
Newsflash angående mina mytomspunna tår, nu surrar alla igen efter att ha gått i högklackat heeela fredan, men "vill man vara fin får man lida pin" - Amen!
Snart ska jag kolla på bilderna från studentdagen, det blir kuuul. Ni får ha det så gött, så hör jag av mig snart igen.
P.S. "j-hävla" och "h-jävla" är två olika uttal på samma ord: "jävla", kom ihåg att betona rätt när ni läser. Puss hej! D.S.
Dagen innan dagen D
Först en uppdatering om mina tår, numera är stortår och lilltår helt normala igen, men de övriga tårna är fortfarande surriga.
Nu till nästa punkt på agendan, imorgon ska jag hålla tal för alla treorna på min skola, en sisådär två-trehundra pers bara. Ingen match! Jag har i alla fall skrivit klart allt, fixat bilderna, övat i aulan och nu saknas bara att kunna talet oxå.
Äh, det får gå som det går.
"Bekymra dig inte om morgondagen - vem vet vad som kan hända idag." Jo jag tackar jag! Det hände något idag som inte var planerat att hända förrns om tre dagar och till det säger jag bara - Jävla helvete, stick å brinn!! Jag hatar dig! Varför nu ditt satansäckel?!?!
Och nu när jag fått detta ur mig så känner jag mig lättad och redo att möta morgondagen. Bring it on bitch!
I wanna be somebody else
Det var studentbal igår, hade min egensydda klänning på mig, ångest att ta på sig den och låta alla andra se den, men den fick komplimanger så jag antar att den var fin, haha. "Vad är väl en bal på slottet?" Ja, jag vet inte, jag vet hur en bal på Valand är däremot, purrfekt! Det blir vad man gör det till så att säga, dessutom så är ju min skola för gó. Dansade en hel del så mina fötter höll på å flytta hemifrån (utan resten av kroppen alltså) och nu nitton timmar senare surrar fortfarande tårna, fan vad creepy asså!! Men kul var det! Det enda som saknades var en prins så hade askungesagan varit komplett. Hmm, en prinsaxel hade ju inte suttit fel asså..
Kanske rubriken skulle lytt: "I wanna be with somebody else"
Möjligt: "I wanna be somebody for somebody else"
Ensamt det blev.. Jag har ju fortfarande vännerna, och varje onsdag så kommer vi spana på alla andra! HA!
I don't care if I lose my mind
Halleluja!
Jag är klar med min balklänning (och en matchande väska till)!! Äntligen! Efter många om och men som man brukar säga, hahaha! Jag vill hellre formulera det efter många svordomar och munpruttar, så är jag till slut alldeles färdig, både med klänningen och mentalt. Jag kommer inte sy något mer på vääääldigt länge kan jag meddela.
Är jag nöjd nu då? Med tanke på att det var jag som sydde.. HELL YEAH! Det enda som hade kunnat göra det bättre var om den såg ut så jag hade planerat från början. Jag har nu nämnligen 3x2m rosa tylltyg över som jag helt enkelt bara sprättade bort för det såg milt sagt för-h-jävligt ut! Men jag tänkte att nångång där mitt i sommarn då jag sitter uttråkad kanske jag får för mig att sy en liten ballerinakjol, och den kommer bli fin, och jag kommer svära, munprutta och ångra mig till tusen när jag väl börjat sy igen. Förhoppningsvis bryr jag mig inte om det utan fortsätter lika envist som bergen står emot vindarna.
Lättnad. En liten stund av lättnad innan jag fortsätter med att klaga på något annat. Lite lättnad bara.
Okej, nu är vi super lättade och kastar oss glatt in i mitt nästa irritationsmoment: mig själv, m.fl.
Jo, det är så här, jag får så lätt för mig saker och jag är mycket känslomässigt påverkbar och humöret beror mycket ,om inte helt, på det som försiggår omkring mig. Så nu då har jag på det senaste gått runt å fantiserat, dagdrömt, planerat, whatever you call it, och så blir jag t.ex. glad, men så kommer verkligenheten och knackar på för ett samtal öga mot öga och jag upptäcker plötsligt att det jag var glad över inte existerar och så blir jag deppig istället. Det är extremt irriterande! Sen gör jag så att jag, eftersom jag vet att jag bygger upp en lycklig fantasivärld i mitt huvud, försöker slå hål på det själv och kan bli jättearg på någon, eller jätteledsen över något jag hittat på själv om något annat jag hittat på själv. En ond cirkel helt enkelt. Ibland tror jag att det inte är så bra för mig att vistas ute bland folk, ute i verkligheten, eller så är det där jag borde vara hela tiden och jag borde aldrig lämnas ensam till att drömma mig bort och sen tvinga mig själv att inse något som kanske inte heller stämmer. Jag undrar om nån förstår vad och hur jag menar.. Alla borde bara ignorera det här senaste stycket tycker jag.
Trött, det är jag minsann, redigt trött.
Så godnatt, "Elvis has left the building"!
Nålar, regler och småkakor
Jag kan ge mig fan på att någon sitter och skrattar åt mig någonstans, någon som har planerat hela skiten. Just när man tror att det går bra och man börjar drömma sig bort kommer någon med sina fåniga regler och kastar bort allt man trodde, planerade, ville eller kände. Någon högre makt som älskar att jävlas med mig skrattar medan jag försöker hitta i mitt förvirrade huvud, skrattar medan jag svär, spottar och fräser över orättvisor, skrattar när jag gråter och skriker i förtvivlan. -Jävla skithög! Lämna mig ifred! Gå å jävlas med nån annan! Jag kan inte ta det här mer!!
Småkakor finns det ju förståss alltid, de är små, söta och trösterika, så länge man inte tänker på alla hål i tänderna man kan få eller allt socker som kommer läggas på förvaring i kroppens eget förråd (något jag personligen inte behöver mer av). Det finns för och nackdelar med allt, man får väl bara se till så att fördelarna är fler än nackdelarna så klarar man sig nog fint, fast om något högre nu roas av att sätta käppar i hjulen för en så kanske man ska nöja sig med jämnvikt. Men det är ju inget kul med det, nej, jag tänker sträva efter mer. Och, jag tänker hämnas!
Det är ju inget kul med folk som bara ger upp, nej folk som kämpar vidare det är dem som är intressanta. Till exempel min mamma, hon har glömt hårtorken på jobbet och kunde därav inte använda den imorse vilket hon annars allid gör då hon har duschat. Vad tror ni hon gjorde då? Jo, hon drog igång dammsugarn och torkade håret i utblåsluften. Hon fönade håret med dammsugarn helt enkelt. Om hon bara hade beklagat sig över att hårtorken fanns på jobbet och skitit i att försöka göra något åt saken hade detta vart en fulllkomligt ointressant historia, men nu var den rättså kul.
Så fortsätt kämpa, gör som min mamma, dammsug håret och föna golvet!
Long time no see
Ja, det var längesedan, absolut.
My bad, my bad!
Det är ganska så irriterande för jag tänker fortfarande i bloggtextform hur jag hade kunnat beskriva händelserna jag är med om, men sen så skriver jag aldrig nått ändå.. suck..
Tänk vad många fina historier ni hade kunnat få läsa om, om jag bara hade orkat skriva ner skiten nån gång..
Anyway, min kära vän ville att jag skulle skriva något, så att hon kunde få läsa något ^^ så nu tänker jag skriva:
Jag sov väldigt lite (enligt mig) och gick upp senare än planerat men lyckades på någon mirakulöst vis ta mig till plugget i tid och kom till matten i tid för första gången i världshistorien (typ) - WOW!! Och det var sista lektionen (på fredagar och med den lärarn) så vi fick vaniljbullar!! - YEAH!! jag åt en å en halv faktiskt (vi var tre pers där av fyra möjliga, tre bullar å en ville inte ha)!! I alla fall så gav de bullarna.. den bullen.. mig en massa energi så jag blev pigg igen för jag höll på å domna av totalt där vid nio halv tio snåret asså, hu.
På bussen hem sen så tänkte jag i poesi, nästan, ni vet sådär poetiskt/flummigt/dramatiskt/metaforiskt/obegripligt.. ni fattar vinken, hahh! Jo i alla fall så kände jag att det var goda nyheter på väg, "lyssna" på det här;
Jag tror jag har hittat nyckeln, åtminstone vet vart den är,
en liten liten nyckel jag förlorade för längesen.
Den där lilla gyllene nyckeln med små ingraverade hjärtan, rosor och stjärnor,
så liten och så skör, av renaste guld glimmade den ensam
Jag tappade den, den gled mellan fingrarna,
eller så kanske jag kastade bort den i förtvivlan
I vilket fall som helst så försvann den in i det mörkaste gränderna,
långt in i mitt inte, ner i en brunn, ignorerad och bortglömd
Lika ensam låg den där i det smutsiga regnvattnet
Lika ensam som jag grät mig till sömns i min stora säng
Den glimmade och väntade på sin stund, väntade lugnt
Och så hände det att jag snubblade och den trillade fram ut gyttjan
Som ett vagt minne som susar runt i ens tankebanor
susade nu nyckeln runt sin rätta plats, redo att användas
leran försvann och minnet blev klart, jag vet vad det är
vart den ska va
i mitt hjärtas allra magiskaste rum, där hör den hemma
En liten liten nyckel jag förlorade för längesen
Saknad, otroligt saknad, äntligen kom den hem
Jag anser det myckt intressant om någon fattade något av det där, men jag tyckte det lät fint i alla fall (och självklart vet jag vad det är jag dillar om, fast något förvirrad är jag med, och glad).
Tehhe, det var allt för idag gott folk, kom ihåg dagens ord: YEY!
