Nålar, regler och småkakor
Aj som satan! Det känns som att något i denna världen aktivt jobbar emot mig! Jag försöker sy min egna balklänning eftersom jag inte kunde hitta en jag ville ha (höga krav: nej, envis: ja som faan!). Det går sådär, som vanligt blir inget som jag tänkt mig och sprättaren är som min tredje hand numera. Den börjar bli klar, tja, den ser inte riktigt ut som jag planerat men nu med mindre än en vecka kvar till balen känns det inte som att det finns tid för att ångra sig. Har man gett sig in i leken får man leken följa. Fast jag tror det blir ganska bra ändå, några mindre justeringar och den kommer se helt OK ut, inte riktigt det jag förväntade mig men men..
Jag kan ge mig fan på att någon sitter och skrattar åt mig någonstans, någon som har planerat hela skiten. Just när man tror att det går bra och man börjar drömma sig bort kommer någon med sina fåniga regler och kastar bort allt man trodde, planerade, ville eller kände. Någon högre makt som älskar att jävlas med mig skrattar medan jag försöker hitta i mitt förvirrade huvud, skrattar medan jag svär, spottar och fräser över orättvisor, skrattar när jag gråter och skriker i förtvivlan. -Jävla skithög! Lämna mig ifred! Gå å jävlas med nån annan! Jag kan inte ta det här mer!!
Småkakor finns det ju förståss alltid, de är små, söta och trösterika, så länge man inte tänker på alla hål i tänderna man kan få eller allt socker som kommer läggas på förvaring i kroppens eget förråd (något jag personligen inte behöver mer av). Det finns för och nackdelar med allt, man får väl bara se till så att fördelarna är fler än nackdelarna så klarar man sig nog fint, fast om något högre nu roas av att sätta käppar i hjulen för en så kanske man ska nöja sig med jämnvikt. Men det är ju inget kul med det, nej, jag tänker sträva efter mer. Och, jag tänker hämnas!
Det är ju inget kul med folk som bara ger upp, nej folk som kämpar vidare det är dem som är intressanta. Till exempel min mamma, hon har glömt hårtorken på jobbet och kunde därav inte använda den imorse vilket hon annars allid gör då hon har duschat. Vad tror ni hon gjorde då? Jo, hon drog igång dammsugarn och torkade håret i utblåsluften. Hon fönade håret med dammsugarn helt enkelt. Om hon bara hade beklagat sig över att hårtorken fanns på jobbet och skitit i att försöka göra något åt saken hade detta vart en fulllkomligt ointressant historia, men nu var den rättså kul.
Så fortsätt kämpa, gör som min mamma, dammsug håret och föna golvet!
Jag kan ge mig fan på att någon sitter och skrattar åt mig någonstans, någon som har planerat hela skiten. Just när man tror att det går bra och man börjar drömma sig bort kommer någon med sina fåniga regler och kastar bort allt man trodde, planerade, ville eller kände. Någon högre makt som älskar att jävlas med mig skrattar medan jag försöker hitta i mitt förvirrade huvud, skrattar medan jag svär, spottar och fräser över orättvisor, skrattar när jag gråter och skriker i förtvivlan. -Jävla skithög! Lämna mig ifred! Gå å jävlas med nån annan! Jag kan inte ta det här mer!!
Småkakor finns det ju förståss alltid, de är små, söta och trösterika, så länge man inte tänker på alla hål i tänderna man kan få eller allt socker som kommer läggas på förvaring i kroppens eget förråd (något jag personligen inte behöver mer av). Det finns för och nackdelar med allt, man får väl bara se till så att fördelarna är fler än nackdelarna så klarar man sig nog fint, fast om något högre nu roas av att sätta käppar i hjulen för en så kanske man ska nöja sig med jämnvikt. Men det är ju inget kul med det, nej, jag tänker sträva efter mer. Och, jag tänker hämnas!
Det är ju inget kul med folk som bara ger upp, nej folk som kämpar vidare det är dem som är intressanta. Till exempel min mamma, hon har glömt hårtorken på jobbet och kunde därav inte använda den imorse vilket hon annars allid gör då hon har duschat. Vad tror ni hon gjorde då? Jo, hon drog igång dammsugarn och torkade håret i utblåsluften. Hon fönade håret med dammsugarn helt enkelt. Om hon bara hade beklagat sig över att hårtorken fanns på jobbet och skitit i att försöka göra något åt saken hade detta vart en fulllkomligt ointressant historia, men nu var den rättså kul.
Så fortsätt kämpa, gör som min mamma, dammsug håret och föna golvet!
Kommentarer
Trackback
