okaramelliserad

Ja, det var längesedan, absolut.
My bad, my bad!
Det är ganska så irriterande för jag tänker fortfarande i bloggtextform hur jag hade kunnat beskriva händelserna jag är med om, men sen så skriver jag aldrig nått ändå.. suck..
Tänk vad många fina historier ni hade kunnat få läsa om, om jag bara hade orkat skriva ner skiten nån gång..
Anyway, min kära vän ville att jag skulle skriva något, så att hon kunde få läsa något ^^ så nu tänker jag skriva:

Jag sov väldigt lite (enligt mig) och gick upp senare än planerat men lyckades på någon mirakulöst vis ta mig till plugget i tid och kom till matten i tid för första gången i världshistorien (typ) - WOW!! Och det var sista lektionen (på fredagar och med den lärarn) så vi fick vaniljbullar!! - YEAH!! jag åt en å en halv faktiskt (vi var tre pers där av fyra möjliga, tre bullar å en ville inte ha)!! I alla fall så gav de bullarna.. den bullen.. mig en massa energi så jag blev pigg igen för jag höll på å domna av totalt där vid nio halv tio snåret asså, hu.
På bussen hem sen så tänkte jag i poesi, nästan, ni vet sådär poetiskt/flummigt/dramatiskt/metaforiskt/obegripligt.. ni fattar vinken, hahh! Jo i alla fall så kände jag att det var goda nyheter på väg, "lyssna" på det här;
Jag tror jag har hittat nyckeln, åtminstone vet vart den är,
en liten liten nyckel jag förlorade för längesen.
Den där lilla gyllene nyckeln med små ingraverade hjärtan, rosor och stjärnor,
så liten och så skör, av renaste guld glimmade den ensam
Jag tappade den, den gled mellan fingrarna,
eller så kanske jag kastade bort den i förtvivlan
I vilket fall som helst så försvann den in i det mörkaste gränderna,
långt in i mitt inte, ner i en brunn, ignorerad och bortglömd
Lika ensam låg den där i det smutsiga regnvattnet
Lika ensam som jag grät mig till sömns i min stora säng
Den glimmade och väntade på sin stund, väntade lugnt
Och så hände det att jag snubblade och den trillade fram ut gyttjan
Som ett vagt minne som susar runt i ens tankebanor
susade nu nyckeln runt sin rätta plats, redo att användas
leran försvann och minnet blev klart, jag vet vad det är
vart den ska va
i mitt hjärtas allra magiskaste rum, där hör den hemma
En liten liten nyckel jag förlorade för längesen
Saknad, otroligt saknad, äntligen kom den hem

Jag anser det myckt intressant om någon fattade något av det där, men jag tyckte det lät fint i alla fall (och självklart vet jag vad det är jag dillar om, fast något förvirrad är jag med, och glad).

Tehhe, det var allt för idag gott folk, kom ihåg dagens ord: YEY!