okaramelliserad

Jag har för korta fingrar. Jag försökte envist spy upp dem där popcornen som plötsligt gjorde mig så illamående, men förgäves, mina fingrar är för korta. Så nu simmar kräkspopen runt i ljummet kranvatten och får mig att må mer och mer illa för var minut om går. Inte tillräckligt för att kroppen självmant ska kasta ut det, men tillräckligt för att jag ska vilja att den gjorde det..
Kan inte vara bra.
Först massa, massa popcorn till lunch, sen nästan köra in hela näven i käften för att få ut äcklet. Usch.

Jag blir galen av att gå runt ensam hemma, det säger jag bara. Jag saknar min pojkvän som är långt, långt borta i solvärmen medan jag är fast i ett tomt hus i regnrusket. Titta, jag har börjat klaga igen, det är inte bra det här. Egenligen kanske jag borde sova. Kändes meningslöst när jag kom hem imorse dock, vid halv-tjugo i nio då jag redan hade vart vaken ett dygn. Att vända på dygnet såhär sista helgen innan semestern är över är ju ingen höjdare direkt. Det vill säga, jag kan ju inte gå å lägga mig på morgonen då vanligt folk går upp när jag redan om fyra dagar ska upp tidigare än jag ens vill tänka på. Får helt enkelt hålla mig till ikväll..
Kan inte vara bra.

Jag kan inte vara helt bra. Någon sa att jag var en bra tjej, men denne någon känner mig inte så bra. En annan som känt mig i tre månader har lärt känna mig bättre än vad den där någon lyckats med på tre år.
Just nu är jag inte så bra i alla fall, oavsett om du känner mig eller ej.. Mår inte så bra därmed är jag inte så bra. Inte idag.


-The name of the game? It's life.

Jo, det fungerar med det som med så mycket annat här i livet, man tar sig tid till att blogga...
Svårare än så är det inte. Man tar tid till det man vill göra. Eller känner för..
Jag sitter i detta nu och segar på jobbet, om någon kommer på mig så kommer jag att skämmas. Jag är helt enkelt fööör effektiv, ursäkta mig då!
Ge mig bara mer jobb så jobbar jag ännu hårdare, ge mig mindre jobb så segar jag mera, I get paid either way men jag tycker bättre om att ärligt jobba för mina stålar.
På tal om ärlighet.. jag försvinner in i mitt huvud och säger inte mer än så, ärligt talat.
Hungrig börjar jag bli oxå, tur att jag har planerat in en dejt med min flickvän så jag kan få i mig lite socker och lyckas leva en dag till, förhoppningsvis. Om inte hon eller sockret tar livet av mig vill säga.. inte så troligt men man vet ju aldrig, jag har varit med om skummare saker, tro mig.
Det är lustigt hur snabbt man kan fästa sig vid någon när man i vanliga fall inte öppnar sin mun för att ens yttra ett hej till okända individer. För två månader sedan sisådär, komplett främmande, nu oumbärlig. Jag har förmodligen fäst mig för fort och för hårt, men klandra mig inte jag är inte van, jag vet inte hur det är. En dag kan jag bli ordentligt sårad men inte nu inte idag, jag kommer att skylla på endast mig själv för jag vet att det är fel att fästa sig vid någon så fort och så hårt men samtidigt vet jag att det inte hade kunnat vara annorlunda, det hade vart för svårt att låta bli. Klandra mig inte jag vet inte hur man gör sånt här.. Jag är inte van, men jag gillar det precis som det är än så länge, jag får helt enkelt ångra mig senare.
Det är ju alltid lättare att be om förlåtelse än om tillåtelse. Värt att tänka på.

Jag ska gå härifrån om en kvart, frågan är ska jag blogga mer eller låta bli..?
Svårt att få några schyssta svar när man själv inte vet och ställer frågan till just en själv, endast en själv.
Jag märker att jag flackar hemskt fram och tillbaka mellan nutiden i verkliga livet och mina djupa vaga tankemönster som viskar om något som jag snabbt tappar fokus av. Nästan som om jag drömmer, en mycket långsam, tyst liten mardröm som egentligen är någon annans.
Nu gjorde jag det igen, flackade.. Jag hoppas inte att nån psykolog får syn på det här, jag måste ju verka helt tappad bakom flötet. Ja, helt tappad bakom flötet.

Ärlig talat, förlåt. Vi ses igen oroa dig inte för det, eller så kanske det är just det som oroar dig...
Tack, för att du tog dig tid till att läsa det jag tog mig tid till att skriva.

Eller varför inte "Super Normal"?
Så motsägelsefullt. Så knepiga och lustiga saker man kan stöta på en vanlig arbetsdag, eller ska jag säga en super-vanlig arbetsdag..?
Tänk att jag planerade en ondskefull plan och satte den i verket men bangade då jag nästan lyckats åstadkomma det jag ville åstadkomma.. (stavas det så överhuvudtaget..??) Jag kände mig ytterst fånig som ens började med att fila till en plan. Jag kände mig ockå ytterst elak som försökte tvinga någon att göra något denne någon verkligen avskyr genom att luras, lite dålig stil faktiskt. Men jag bad om ursäkt, jag stoppade det innan det gått för långt, personen ifråga tog det inte så allvarligt som tur var.
Ibland har man tur, och ibland har man inte tur helt enkelt.
Som igår, då gick allt snett och jag surade och muttrade för mig själv hela eftermiddagen. Det var inte förrns jag åkte in för att följa med en god vän på en shoppingrunda som humöret fick sig ett uppsving, tack för det! Det eftertänksamma impulsköpet som mina goda vän gjorde av ett par småblommiga skor som jag tyckte såg bekanta ut, upptäckte jag senare att min syster har ett par likadana. Inte konstigt att det var något bekant över dem, hahha..
Chai latte är min senaste kärlek, tack för att du sammanbringade oss. Nästa gång är det jag som bjuder, jag lovar! Upptäckte förut till min enorma förtjusning att jag har fått studiebidrag för juni också, dvs: JAG ÄR INTE PANK!!! Jag hoppade av glädje när jag läste på minneslappen, fråga min moster eller kusin de var ögonvittnen (bland andra okända lunchshoppare). WoW! Ibland har man väldigt mycket tur, och det är tur för mig det annars hade jag nästan blivit tvungen att sälja något snart..
Men visst blir man glad då man tror att man lagt sin sista hundring på en mycket söt kjol och upptäcker att man kan köpa en till, om man vill. Eller flera till! Nu gäller det bara att hålla i pengarna till den 25:e då man får lite påfyllning så att säga. Jag hatar då pengarna tar slut, usch.
Så idag har jag egentligen inget att klaga över, om jag hade gjort det hade det vart hyckleri på hög nivå och dit vill jag inte gå. Ska man klaga så ska det vara befogat klagande minsann, å de med basta!
Nu ska jag gå å leka lite med mina många nagellack och kanske ska luggen på en dejt med saxen, vi får se. Ha det bäst! Ultra-super-kram-plus!

Jag skulle gå upp klockan sex imorse, skulle duscha och sedan hinna lite all möljigt innan bilen skulle rulla ut från parkeringen tjugo över sju. När tror ni jag kom upp? Fem över sju. Duscha? Vad är det? Jag fick skopat in lite vaniljyoghurt ner i strupen och min filvana mage visade snabbt sitt missnöje, aj.. Fick behålla maten dock, men magen surade resten av morran. Jag fann därmed helvetet imorse. Det är inte så jätte-jättevarmt, det kontrolleras inte heller av nån rödmålad mobbare med gigantisk gaffel, helvetet är måndagsmornarna.
Jag hatar härmed måndagsmornar för all framtid! Tur att det bara är en jobbig jävel kvar innan min efterlängtade tvåveckorssemester. Jag är van vid att kunna ligga på soffan i tio veckor om året, vadå omställning? Vuxenlivet suger, jag fattar inte att det är dit man strävar. Vad är det för kul med att bli vuxen? Jovisst, man får köpa sin egna sprit, kan gå å lägga sig när man vill, kan lägga alla sina pengar på godis om man vill, men egentligen, vad är meningen, vad är det roliga med att bli och vara vuxen?
Jag känner att jag klagar på allt igen, fan, jag e ju grym på det!! XD
Bra att man har några bra egenskaper i alla fall. HAHAHAH!!
Man får ju hoppas att jag har några andra goda egenskaper förstås, att klaga kommer man ju inte så jättelångt med i livet, man måste göra något åt saken. Därför tycker jag att vi avskaffar måndagsmornarna omedelbums! Who's with me?!

Jag återkommer angående måndagsfrågan när jag skaffat några fler anhängare är mina jag och Irene.. Puss å kram!

Jag var å badade.. tjaa, badade å badade.. paddlade runt på en flytmadrass med Emma i.. på (?) Sjöpölen igår. Fy attans vad skööönt! Men så var det ju jag, solbrännans dottning som var ute å stekte mig så nu ser jag ut som en polkagris, alternativt en dansk zebra för jag är inte så sockersöt som en polkagris är..
Jag fattar inte grejen med att inte smörja in sig, hur korkad får man vara på en skala?? Va?!? Jag brände mig som ett jävla spån förra året, jag brände mig överallt, i omgångar. Först var det väl ansiktet sen fortsatte det med axlarna, bröstet, magen, ryggen, låren, knävecken (!) och nacken! Otroligt, hela jag var röd som en tomat! Bokstavlig talat, jag var så röd så det var sinnessjukt, jag visste inte att man kunde bli så röd!
Så nu är jag där igen, jag är röd. Inte lika farligt som förra året, men ändå, jag är röööd!! Jag som svor att smörja in mig med solkräm så fort den första solstrimman trängde igenom det tjocka molnäcket på våren (!), nu sitter jag här alldeles röd igen.. I'm a qualified nuthead!
Träningsvärk har jag efter paddlandet oxå, men det är en "smärta" som jag diggar. Jag gillar när det bränns lite i skinnet när man är ute i solen oxå, då vet man att man lever så att säga. Hahah!
Jag tänker iaf smörja in mig som en sate med solskyddsfaktor 30+ resten av sommarn! Jag har lärt mig nu.

Puss och kram, ha det bäst!
Hälsningar Sophia

Jag vill inte påstå att jag vaknade på fel sida imorse, men nåt fel var det idag i alla fall asså.
Allvarligt fel.
Jag hade lite att göra på jobbet så jag jagade uppgifter på morronen, lyckades tillslut få tg i ett "uppdrag" som jag kunde ägna dagen åt. Skönt det, jag vet ju att jag redan får betalt för att dagdrömma, men att få betalt för att stirra in i väggen känns som lite väl uttnyttjande av systemet. Hahaha!
Jag åt en sen lunch med ett gott sällskap, dumpade kollegorna på jobbet hahaha! Maten var god, sällskapet var trevligt, jag mådde skit av outgrundlig anledning, ingen märkte det, såklart...
Jag är van vid att dölja det, jag tror min tjejkompis kan ha anat något men killarna var totalt ovetande, typiskt killar, hahahh.
Det känns som om jag ler och skrattar på utsidan men gråter och skakar på insidan och jag vet inte vad som är fel, och ingen märker att det är något fel, lika bra det, dem hade ju bara frågat om vad det var och jag hade stått utan svar som så många gånger förr. Men det hade samtidigt vart trevligt om någon hade märkt det så att man fick en känsla av att nån brydde sig om en och förstod sig på en. Klart att dem gör det, men jag vil att nån ska upptäcka när nåt är fel, jag vill att nån ska bry sig lite extra. Och visa det.
Det är där felet ligger, jag kom på det. Visa att du bryr dig, visa det jämt inte bara när det passar dig, bry dig alltid det där lite extra och visa att just du bryr dig lite extra om mig. Hur svårt kan det vara?
Åh, gud, jag överreagerar, eller hur?
Jag sa ju det, min mage har hamnat upp och ned idag, helt fel känslor på helt fel tidpunkt, och överkänslig! Fan vad jag är jobbig!
Jag tjötar å tjötar å gnäller å gnäller. Förlåt, jag ska sluta nu.
Vi har jättefint väder och imorrn ska jag bada, och sola för det är äntligen fredag, äntligen helg, fristaden för en arbetande tjej.
Tack å hej!

All a girl needs; pengar, telefon och läppglans. That's a fact!
Tjejer kan äta mer choklad än killar, det bara är så. Fråga inte varför, de flesta tjejer vet varför, killar har ingen kunskap om det. Hahah!
Jag har ingen tid över, den tiden jag har disponeras och uttnyttjas till det yttersta, ska träffa alla, ska fixa allt, ska göra allt, ska se allt, höra allt, känna allt, smaka allt och hela tiden hålla balansen, aldrig falla och kracha.
Jag är lika osammanhängande som denna texten. Stackars er. Eller dig, för jag har väl bara en trogen läsare.. möjligtvis två, och då blir det ju förstås er.. Eller så kan jag ju vara artig och inte dua utan nia..

Jag hatar att gå upp på morgonen och åka till jobbet. Jag kommer aldrig att klara ett vanligt "nio-till-fem"-jobb, aldrig! Jag måste hitta en annan lösning.. ganska snart..

Det är fint väder, asvarmt! GÖTT!

Ska sova strax, ses nån annan dag hörni. Kom ihåg, "delad glädje, dubbel glädje"!
Puss å kram!