okaramelliserad

Jag har för korta fingrar. Jag försökte envist spy upp dem där popcornen som plötsligt gjorde mig så illamående, men förgäves, mina fingrar är för korta. Så nu simmar kräkspopen runt i ljummet kranvatten och får mig att må mer och mer illa för var minut om går. Inte tillräckligt för att kroppen självmant ska kasta ut det, men tillräckligt för att jag ska vilja att den gjorde det..
Kan inte vara bra.
Först massa, massa popcorn till lunch, sen nästan köra in hela näven i käften för att få ut äcklet. Usch.

Jag blir galen av att gå runt ensam hemma, det säger jag bara. Jag saknar min pojkvän som är långt, långt borta i solvärmen medan jag är fast i ett tomt hus i regnrusket. Titta, jag har börjat klaga igen, det är inte bra det här. Egenligen kanske jag borde sova. Kändes meningslöst när jag kom hem imorse dock, vid halv-tjugo i nio då jag redan hade vart vaken ett dygn. Att vända på dygnet såhär sista helgen innan semestern är över är ju ingen höjdare direkt. Det vill säga, jag kan ju inte gå å lägga mig på morgonen då vanligt folk går upp när jag redan om fyra dagar ska upp tidigare än jag ens vill tänka på. Får helt enkelt hålla mig till ikväll..
Kan inte vara bra.

Jag kan inte vara helt bra. Någon sa att jag var en bra tjej, men denne någon känner mig inte så bra. En annan som känt mig i tre månader har lärt känna mig bättre än vad den där någon lyckats med på tre år.
Just nu är jag inte så bra i alla fall, oavsett om du känner mig eller ej.. Mår inte så bra därmed är jag inte så bra. Inte idag.


-The name of the game? It's life.