okaramelliserad

Jag vill inte påstå att jag vaknade på fel sida imorse, men nåt fel var det idag i alla fall asså.
Allvarligt fel.
Jag hade lite att göra på jobbet så jag jagade uppgifter på morronen, lyckades tillslut få tg i ett "uppdrag" som jag kunde ägna dagen åt. Skönt det, jag vet ju att jag redan får betalt för att dagdrömma, men att få betalt för att stirra in i väggen känns som lite väl uttnyttjande av systemet. Hahaha!
Jag åt en sen lunch med ett gott sällskap, dumpade kollegorna på jobbet hahaha! Maten var god, sällskapet var trevligt, jag mådde skit av outgrundlig anledning, ingen märkte det, såklart...
Jag är van vid att dölja det, jag tror min tjejkompis kan ha anat något men killarna var totalt ovetande, typiskt killar, hahahh.
Det känns som om jag ler och skrattar på utsidan men gråter och skakar på insidan och jag vet inte vad som är fel, och ingen märker att det är något fel, lika bra det, dem hade ju bara frågat om vad det var och jag hade stått utan svar som så många gånger förr. Men det hade samtidigt vart trevligt om någon hade märkt det så att man fick en känsla av att nån brydde sig om en och förstod sig på en. Klart att dem gör det, men jag vil att nån ska upptäcka när nåt är fel, jag vill att nån ska bry sig lite extra. Och visa det.
Det är där felet ligger, jag kom på det. Visa att du bryr dig, visa det jämt inte bara när det passar dig, bry dig alltid det där lite extra och visa att just du bryr dig lite extra om mig. Hur svårt kan det vara?
Åh, gud, jag överreagerar, eller hur?
Jag sa ju det, min mage har hamnat upp och ned idag, helt fel känslor på helt fel tidpunkt, och överkänslig! Fan vad jag är jobbig!
Jag tjötar å tjötar å gnäller å gnäller. Förlåt, jag ska sluta nu.
Vi har jättefint väder och imorrn ska jag bada, och sola för det är äntligen fredag, äntligen helg, fristaden för en arbetande tjej.
Tack å hej!