Cirkus Cirkus
Nu har jag tröttnat på min egna barnsliga ytlighet och dratt igång en till blogg.
Hur ska jag orka driva två kan man fråga sig, ingen vet..
Där kommer jag uttrycka min insida mer, jag har ett behov av det trots att jag har väldigt svårt för det.
Men var lugn, jag kommer fortfarande vara sådär spontant smågnällig och komiskt konstig som alltid här på denna sidan, men vill du se en annan sida av mig, en djupare, mognare, kolla in Cirkus Cirkus bloggen (länk finns till höger) och försök förstå mina kryptiska inlägg.
Som att skriva dagbok fast utan fast identitet,
som att berätta varenda liten hemlighet,
som att skrika ut så att alla vet,
som att öppna sig för en hel mänskliget,
fast utan en blick, utan ett ljud, utan en större påverkan,
ensamt fast utan ensamhet.
Det min vän, är att blogga det.
Hur ska jag orka driva två kan man fråga sig, ingen vet..
Där kommer jag uttrycka min insida mer, jag har ett behov av det trots att jag har väldigt svårt för det.
Men var lugn, jag kommer fortfarande vara sådär spontant smågnällig och komiskt konstig som alltid här på denna sidan, men vill du se en annan sida av mig, en djupare, mognare, kolla in Cirkus Cirkus bloggen (länk finns till höger) och försök förstå mina kryptiska inlägg.
Som att skriva dagbok fast utan fast identitet,
som att berätta varenda liten hemlighet,
som att skrika ut så att alla vet,
som att öppna sig för en hel mänskliget,
fast utan en blick, utan ett ljud, utan en större påverkan,
ensamt fast utan ensamhet.
Det min vän, är att blogga det.
Allmänning?
Vad betyder egentligen allmänning? Ni vet när man spelar Monopol kan man få ett Chans-kort eller ett Allmännings-kort.. Chans vet jag ju vad det betyder, man chansar, tar en risk, kastar sig ovetande ut och antingen går det bra eller så skiter det sig. Men allmänning? Har det något med allmänt å göra? Är det som Chans fast lite mer allmänt, lite tråkigare lite gråare?
Förbryllande, jag har aldrig tänkt på det förut.. Värt att ta upp på julmiddan kanske? Eller framstår man som ett fån då?
På SMHI:s hemsida stod det att det skulle snöa allmänt här där jag bor.. Allmänt snöfall? Hur menar dem då? Vadå allmän? Allmänt, vilket fult ord egentligen och när man sagt det några gången så försvinner betydelsen av det. Vad betyder allmänt? Folkligt, oägt, fritt? Fritt kanske. Fritt snöfall. Fritt är ju by the way inte världens finaste ord heller kanske, haha! Fritt, fritt fritt, frrrrritt! Låter som pomm-fritt (pommes frites). Shit vad vi pratar knasigt asså.
En allmän plats är ju till för alla, det är tillåtet för alla att befinna sig där. Är det så dem menar, i Monopol och på SMHI? Chans-korten är inte till för alla, bara vissa speciella personer, dem som vågar månntro? Men Allmänning-korten är till för alla, är det så? Och snön tillhör alla, den är fri att falla vart den vill och det är fritt fram att blåsa bort den, kasta den eller äta den, snön är allmän och den faller lite allmänt här och var.
Allmänt, kan vara ytligt, "Vi pratade lite allmänt om hur det vart sen sist.." inga djupa personliga frågor, eller "Vi gick igenom presentationen lite allmänt" inte ordagrant utan bara för att få en överblick. Varför säger man "lite allmänt", behövs det?
"Öppet för allmänheten" - Det är vi det, vi vanliga människor. Inga presidenter eller prinsessor, bara oss vanliga dödliga, det är vi som är allmänheten.
Allmänt, vanligt, fritt, ytligt, lätt.. lite gråare än chans, lite lågmäldare, lite säkrare. Något för alla, all = alla, mänt = menat, allmänt = menat för alla, till för alla, alla menade. Är det så? Är det så det är?
Jag känner att det var en djup fråga, i klass med "Vad är meningen med livet?" eller "Hur många barn får jag när jag blir stor?" och därpå kasta upp småsten från hanflatorna för att fånga dessa på handryggen och räkna sina framtida barn, sjukt relevant och verklighetstroget. Vad f*n betyder Allmänning? Det bryr jag mig om att få svar just nu, det andra kan vänta, jag kan vänta å se vad det gick ut på, hur många jag fick, men att vänta på Allmänning är jag inte upplagd för..
Tack för din tid, det värmer i vinterlandet.
Förbryllande, jag har aldrig tänkt på det förut.. Värt att ta upp på julmiddan kanske? Eller framstår man som ett fån då?
På SMHI:s hemsida stod det att det skulle snöa allmänt här där jag bor.. Allmänt snöfall? Hur menar dem då? Vadå allmän? Allmänt, vilket fult ord egentligen och när man sagt det några gången så försvinner betydelsen av det. Vad betyder allmänt? Folkligt, oägt, fritt? Fritt kanske. Fritt snöfall. Fritt är ju by the way inte världens finaste ord heller kanske, haha! Fritt, fritt fritt, frrrrritt! Låter som pomm-fritt (pommes frites). Shit vad vi pratar knasigt asså.
En allmän plats är ju till för alla, det är tillåtet för alla att befinna sig där. Är det så dem menar, i Monopol och på SMHI? Chans-korten är inte till för alla, bara vissa speciella personer, dem som vågar månntro? Men Allmänning-korten är till för alla, är det så? Och snön tillhör alla, den är fri att falla vart den vill och det är fritt fram att blåsa bort den, kasta den eller äta den, snön är allmän och den faller lite allmänt här och var.
Allmänt, kan vara ytligt, "Vi pratade lite allmänt om hur det vart sen sist.." inga djupa personliga frågor, eller "Vi gick igenom presentationen lite allmänt" inte ordagrant utan bara för att få en överblick. Varför säger man "lite allmänt", behövs det?
"Öppet för allmänheten" - Det är vi det, vi vanliga människor. Inga presidenter eller prinsessor, bara oss vanliga dödliga, det är vi som är allmänheten.
Allmänt, vanligt, fritt, ytligt, lätt.. lite gråare än chans, lite lågmäldare, lite säkrare. Något för alla, all = alla, mänt = menat, allmänt = menat för alla, till för alla, alla menade. Är det så? Är det så det är?
Jag känner att det var en djup fråga, i klass med "Vad är meningen med livet?" eller "Hur många barn får jag när jag blir stor?" och därpå kasta upp småsten från hanflatorna för att fånga dessa på handryggen och räkna sina framtida barn, sjukt relevant och verklighetstroget. Vad f*n betyder Allmänning? Det bryr jag mig om att få svar just nu, det andra kan vänta, jag kan vänta å se vad det gick ut på, hur många jag fick, men att vänta på Allmänning är jag inte upplagd för..
Tack för din tid, det värmer i vinterlandet.
*puff*
Ljudet av luften som gick ur mig helt plötsligt likt en ballong som smäller och lika stillsamt och omärkbart som gasen som läcker från spisen, det märks inte förrns det är försent, *puff* och luften hade färdats bort mot andra horisonter.
Orken, viljan, allt puts väck.
Trött, missplacerad och lite smått utanför sitter jag här och vet inte vad jag ska göra. Jobb det har jag så det räcker fram till jul, så jag vet ju vad jag borde göra.. Rastlöshet och Tristess tar överhanden och sparkar min nästintill obefintliga Motivation långt in i ett mörkt hörn långt bortom räddning av mitt lilla lilla Engagemang och min för tillfället mycket svaga Vilja. Tankeverksamheten jobbar deltid, om ens det. Plikten står ensam och naken och fryser, skäms över sin pliktkänsla och Samvetet suckar och ser bort, orkar inte längre bry sig, har tröttnat på bergodalbanan, vill bara hem å lägga sig.
Jag har druckit te utan socker, inte heller någon honung. Tänkte försöka sluta med sockret, åt en tomteskum och mådde bättre, mådde bra i två minuter sen spelade det ingen roll längre för socker gör ingen lycklig. Jag ska sluta med friterat också, fet mat gör ingen lycklig, det smakar bara bra just då, men ännu godare är hemmalagad husmanskost eller bara hemmalagat överhuvudtaget. Inga kemikalier, ingen falskhet, bara enkelt, öppet och ärligt. Gott, på riktigt. Gör gott, på riktigt. Inga vitamintabletter, bantningspulver eller kosttillskott kan mäta sig med en hälsosam hemmagjord kost. Halvfabrikat går an nån gång då och då, den moderna människan har inte tid med att koka sin egna sylt, kärna sitt egna smör eller knappt rulla sina egna köttbullar. Man kan inte förvänta sig så mycket av en småbarnsfamilj eller nyinflyttad student. Men man kan alltid försöka, men man ska aldrig döma en annan individ utan att själv varit i exakt samma situation. Utan att ha varit den personen.
Som indianerna säger: "För att förstå en annan man måste man först vandra i hans mockasiner"
Så sant.
Jag fick gå i en mans skor hem en sen kväll, jag forstod att han älskar mig.
Nu måste jag bara komma ihåg att påminna mig om det när livet börjar se mörkt ut.
För att det ska finnas mörker måste det finnas ljus.
*puff*
Nu går även jag.
(blev tre koppar te utan sötningsmedel i.. smakar skit, men jag vänjer la mig..)
Orken, viljan, allt puts väck.
Trött, missplacerad och lite smått utanför sitter jag här och vet inte vad jag ska göra. Jobb det har jag så det räcker fram till jul, så jag vet ju vad jag borde göra.. Rastlöshet och Tristess tar överhanden och sparkar min nästintill obefintliga Motivation långt in i ett mörkt hörn långt bortom räddning av mitt lilla lilla Engagemang och min för tillfället mycket svaga Vilja. Tankeverksamheten jobbar deltid, om ens det. Plikten står ensam och naken och fryser, skäms över sin pliktkänsla och Samvetet suckar och ser bort, orkar inte längre bry sig, har tröttnat på bergodalbanan, vill bara hem å lägga sig.
Jag har druckit te utan socker, inte heller någon honung. Tänkte försöka sluta med sockret, åt en tomteskum och mådde bättre, mådde bra i två minuter sen spelade det ingen roll längre för socker gör ingen lycklig. Jag ska sluta med friterat också, fet mat gör ingen lycklig, det smakar bara bra just då, men ännu godare är hemmalagad husmanskost eller bara hemmalagat överhuvudtaget. Inga kemikalier, ingen falskhet, bara enkelt, öppet och ärligt. Gott, på riktigt. Gör gott, på riktigt. Inga vitamintabletter, bantningspulver eller kosttillskott kan mäta sig med en hälsosam hemmagjord kost. Halvfabrikat går an nån gång då och då, den moderna människan har inte tid med att koka sin egna sylt, kärna sitt egna smör eller knappt rulla sina egna köttbullar. Man kan inte förvänta sig så mycket av en småbarnsfamilj eller nyinflyttad student. Men man kan alltid försöka, men man ska aldrig döma en annan individ utan att själv varit i exakt samma situation. Utan att ha varit den personen.
Som indianerna säger: "För att förstå en annan man måste man först vandra i hans mockasiner"
Så sant.
Jag fick gå i en mans skor hem en sen kväll, jag forstod att han älskar mig.
Nu måste jag bara komma ihåg att påminna mig om det när livet börjar se mörkt ut.
För att det ska finnas mörker måste det finnas ljus.
*puff*
Nu går även jag.
(blev tre koppar te utan sötningsmedel i.. smakar skit, men jag vänjer la mig..)
Jakten på livet Del 4
Så var det dags igen..
Det senaste på tapeten var ju jakten på lyckan, men innan man ens kan börja jaga efter något så måste man ju ta hand om sina primära behov.
Jag sitter och är sjukt trött i detta nu, jag har inte sovit i natt.. kanske att jag lyckades blunda en tjugo minuter nånting, men det gills knappt.
Livet är ett enda stort hjul som snurrar och snurrar tills döden säger att tiden att snurra på jorden för en är slut. Primära behov; hunger, törst, sömn m.m., allt detta måste uppfyllas innan man ens kan börja leta efter någon annan krydda i sitt liv, innan ett uns av lycka kan bli efterjagad. Någon kanske har hört talas om "Maslows behovstrappa" eller vad den nu heter, jag kuggade på den frågan på psykologi provet..
Den gick iaf ut på att för att uppnå lycka måste man först tillgodose x antal behov, primära, sekundära. Trygghet vill jag minnas var ett sekundärt behov. Känner du dig otrygg kan du ju inte vara lycklig heller, 'aight?!
De primära är våra livsnödvändiga behov, för att kunna överleva måste dessa tillgodoses (oftast) dagligen.
Sekundära behov är inte livsnödvändiga fysiskt, men spelar desto större roll för den psykiska hälsan.
Jag vet personligen av egna erfarenheter att om jag är hungrig, eller trött kan jag lätt bli grinig, lättstött och överkänslig, om man då lägger på att jag känner mig otrygg och ensam så har man ju skapat sig en annalkande katastrof. Tårar, skrik och apati. Ingen lycka att hämta där inte. Samtidigt ska man inte överdosera de primära behoven, man ska inte sova för mycket eller äta mer än man behöver då tippar man över åt andra hållet, det är vid ett sånt här tillfälle det är bra att vara svensk för att det är vid såna här tillfällen det är bra att vara lagom. Inte för mycket och inte för lite, balans, lagom, svenskt.
Sömn hade jag behövt mer av, har nickat till en tre-fyra gånger här på kontoret nu..
Gå till optikern hade jag oxå behövt, samt införskaffa julklappar och nya finkläder att ha på mig i årets julfiranden.
Ett tips; skriv upp allt du känner att du behöver, både stort och smått, reflektera över den och börja därefter beta av listan, sätt upp en deadline till dig själv och tillgodose dina behov inom den ramen. Alla kommer tjäna på det. Sen, när du har gjort det, då har du kommit en bra bit på vägen mot lyckan. Att behöva något är som ett måste, för att finna lycka måste man känna frihet, anser jag, med måsten finns ingen frihet.
Sätt inte ditt liv "on hold", tiden går även om inte du gör det.
Lycka kan komma även då man inte letar, även då man inte uppfyllt sina måsten, tillgodosett sina behov, plötsligt kan man bli utnämd till "Världens bästa flickvän" (möjligtvis av sin egna pojkvän men ändå) och sedan le fånigt resten av dagen och drömma drömmar om regnskog som står kvar där den alltid vart och fattigdom som inte finns längre.
Tänk vad några få fina, välmenade ord kan göra för en individ, ett ögonblick, en timma, en dag, en vecka...
Kram --Sophia :D
Det senaste på tapeten var ju jakten på lyckan, men innan man ens kan börja jaga efter något så måste man ju ta hand om sina primära behov.
Jag sitter och är sjukt trött i detta nu, jag har inte sovit i natt.. kanske att jag lyckades blunda en tjugo minuter nånting, men det gills knappt.
Livet är ett enda stort hjul som snurrar och snurrar tills döden säger att tiden att snurra på jorden för en är slut. Primära behov; hunger, törst, sömn m.m., allt detta måste uppfyllas innan man ens kan börja leta efter någon annan krydda i sitt liv, innan ett uns av lycka kan bli efterjagad. Någon kanske har hört talas om "Maslows behovstrappa" eller vad den nu heter, jag kuggade på den frågan på psykologi provet..
Den gick iaf ut på att för att uppnå lycka måste man först tillgodose x antal behov, primära, sekundära. Trygghet vill jag minnas var ett sekundärt behov. Känner du dig otrygg kan du ju inte vara lycklig heller, 'aight?!
De primära är våra livsnödvändiga behov, för att kunna överleva måste dessa tillgodoses (oftast) dagligen.
Sekundära behov är inte livsnödvändiga fysiskt, men spelar desto större roll för den psykiska hälsan.
Jag vet personligen av egna erfarenheter att om jag är hungrig, eller trött kan jag lätt bli grinig, lättstött och överkänslig, om man då lägger på att jag känner mig otrygg och ensam så har man ju skapat sig en annalkande katastrof. Tårar, skrik och apati. Ingen lycka att hämta där inte. Samtidigt ska man inte överdosera de primära behoven, man ska inte sova för mycket eller äta mer än man behöver då tippar man över åt andra hållet, det är vid ett sånt här tillfälle det är bra att vara svensk för att det är vid såna här tillfällen det är bra att vara lagom. Inte för mycket och inte för lite, balans, lagom, svenskt.
Sömn hade jag behövt mer av, har nickat till en tre-fyra gånger här på kontoret nu..
Gå till optikern hade jag oxå behövt, samt införskaffa julklappar och nya finkläder att ha på mig i årets julfiranden.
Ett tips; skriv upp allt du känner att du behöver, både stort och smått, reflektera över den och börja därefter beta av listan, sätt upp en deadline till dig själv och tillgodose dina behov inom den ramen. Alla kommer tjäna på det. Sen, när du har gjort det, då har du kommit en bra bit på vägen mot lyckan. Att behöva något är som ett måste, för att finna lycka måste man känna frihet, anser jag, med måsten finns ingen frihet.
Sätt inte ditt liv "on hold", tiden går även om inte du gör det.
Lycka kan komma även då man inte letar, även då man inte uppfyllt sina måsten, tillgodosett sina behov, plötsligt kan man bli utnämd till "Världens bästa flickvän" (möjligtvis av sin egna pojkvän men ändå) och sedan le fånigt resten av dagen och drömma drömmar om regnskog som står kvar där den alltid vart och fattigdom som inte finns längre.
Tänk vad några få fina, välmenade ord kan göra för en individ, ett ögonblick, en timma, en dag, en vecka...
Kram --Sophia :D
Fantastiskt
Jag sitter och väntar ut tiden nu igen..
Men schh! Säg det inte till nån! Oki?
Förut tog jag en sväng om till köpcentret här breve, sånt underbart väder.
Kallt i luften, frostigt i gräset, andedräkten ångades, huden blev rosig och solen värmde mina kinder och bländade mina blickar mot skyn.
"Fantastiskt" tänkte jag, "vilken underbar decemberdag!" Och i just den stunden var det självklart vilken årstid jag gillar allra mest, det är vintern.
Den är kall och mörk, men samtidigt varm och ljus på ett helt eget sätt, kanke har det lite med julen att göra oxå.. Sommarn är ju bara ljummen å regnig, med inslag av undersköna soldagar, våren är sommarens lillasyster som vill likna storasyster så mycket som möjligt och hösten är den buttra mellansystern som har vinterns kyla men inte dess unika värme, även hösten har sina dagar förstås men vintern är den systern som alla tycker är intressantast fast svårast att förstå sig på. Sommaren är den enkla vackra, våren den lilla söta fast lättstötta, hösten den ointresserade cynikern och vintern är den kalla-varma och den mörka-ljusa, svåridentifierbar, vacker och intressant men samtidigt lite skrämmande ostabil för en som inte vet hur man hanterar henne.
Man kan säga att sommaren är den snygga glada pigga grannflickan som umgås med alla, våren är som sommaren fast omognare och mer barnsligt söt än snygg, hösten är tjejen som insett hemsk världen är och känner sig maktlös och gått in i sig själv, vintern är den vackra mystiska flickan som alla vet vem det är men ingen riktigt känner.
Igår när jag gick hand i hand med Honom så tittade folk konstigt på mig då jag undvek att gå på kullerstenarna och tog enorma kliv mellan de stora stenplattorna i gatan. Personen vars hand jag höll i lade märke till att folk sneglade snett på mig, något som gått mig totalt förbi och för en kort sekund skämdes han lite över sin tokiga o barnsliga flickvän. Snabbt förstod han dock att det inte var jag som borde ändra mig utan alla andra som är som alla andra. Hade jag vart en årstid hade jag varit vintern, jag släpper sällan in nån inpå livet jag är kall om man inte känner mig, men när de väl är där inpå livet så är det varmt och mysigt. Samtidigt är jag kanske ibland svår att förstå sig på, som min pojkvän upplevde igår. Men jag bara log emot honom när han skämtsamt sa "Jag känner inte dig nu.." och svarade "Man får inte roligare än vad man gör sig" och han log tillbaka och insåg att han nog kände mig ändå. Så fortsatte vi hand i hand längs stadens gator.
"Fantastiskt" tänkte jag "tänk att det här är mitt liv"
Men schh! Säg det inte till nån! Oki?
Förut tog jag en sväng om till köpcentret här breve, sånt underbart väder.
Kallt i luften, frostigt i gräset, andedräkten ångades, huden blev rosig och solen värmde mina kinder och bländade mina blickar mot skyn.
"Fantastiskt" tänkte jag, "vilken underbar decemberdag!" Och i just den stunden var det självklart vilken årstid jag gillar allra mest, det är vintern.
Den är kall och mörk, men samtidigt varm och ljus på ett helt eget sätt, kanke har det lite med julen att göra oxå.. Sommarn är ju bara ljummen å regnig, med inslag av undersköna soldagar, våren är sommarens lillasyster som vill likna storasyster så mycket som möjligt och hösten är den buttra mellansystern som har vinterns kyla men inte dess unika värme, även hösten har sina dagar förstås men vintern är den systern som alla tycker är intressantast fast svårast att förstå sig på. Sommaren är den enkla vackra, våren den lilla söta fast lättstötta, hösten den ointresserade cynikern och vintern är den kalla-varma och den mörka-ljusa, svåridentifierbar, vacker och intressant men samtidigt lite skrämmande ostabil för en som inte vet hur man hanterar henne.
Man kan säga att sommaren är den snygga glada pigga grannflickan som umgås med alla, våren är som sommaren fast omognare och mer barnsligt söt än snygg, hösten är tjejen som insett hemsk världen är och känner sig maktlös och gått in i sig själv, vintern är den vackra mystiska flickan som alla vet vem det är men ingen riktigt känner.
Igår när jag gick hand i hand med Honom så tittade folk konstigt på mig då jag undvek att gå på kullerstenarna och tog enorma kliv mellan de stora stenplattorna i gatan. Personen vars hand jag höll i lade märke till att folk sneglade snett på mig, något som gått mig totalt förbi och för en kort sekund skämdes han lite över sin tokiga o barnsliga flickvän. Snabbt förstod han dock att det inte var jag som borde ändra mig utan alla andra som är som alla andra. Hade jag vart en årstid hade jag varit vintern, jag släpper sällan in nån inpå livet jag är kall om man inte känner mig, men när de väl är där inpå livet så är det varmt och mysigt. Samtidigt är jag kanske ibland svår att förstå sig på, som min pojkvän upplevde igår. Men jag bara log emot honom när han skämtsamt sa "Jag känner inte dig nu.." och svarade "Man får inte roligare än vad man gör sig" och han log tillbaka och insåg att han nog kände mig ändå. Så fortsatte vi hand i hand längs stadens gator.
"Fantastiskt" tänkte jag "tänk att det här är mitt liv"
