*puff*
Ljudet av luften som gick ur mig helt plötsligt likt en ballong som smäller och lika stillsamt och omärkbart som gasen som läcker från spisen, det märks inte förrns det är försent, *puff* och luften hade färdats bort mot andra horisonter.
Orken, viljan, allt puts väck.
Trött, missplacerad och lite smått utanför sitter jag här och vet inte vad jag ska göra. Jobb det har jag så det räcker fram till jul, så jag vet ju vad jag borde göra.. Rastlöshet och Tristess tar överhanden och sparkar min nästintill obefintliga Motivation långt in i ett mörkt hörn långt bortom räddning av mitt lilla lilla Engagemang och min för tillfället mycket svaga Vilja. Tankeverksamheten jobbar deltid, om ens det. Plikten står ensam och naken och fryser, skäms över sin pliktkänsla och Samvetet suckar och ser bort, orkar inte längre bry sig, har tröttnat på bergodalbanan, vill bara hem å lägga sig.
Jag har druckit te utan socker, inte heller någon honung. Tänkte försöka sluta med sockret, åt en tomteskum och mådde bättre, mådde bra i två minuter sen spelade det ingen roll längre för socker gör ingen lycklig. Jag ska sluta med friterat också, fet mat gör ingen lycklig, det smakar bara bra just då, men ännu godare är hemmalagad husmanskost eller bara hemmalagat överhuvudtaget. Inga kemikalier, ingen falskhet, bara enkelt, öppet och ärligt. Gott, på riktigt. Gör gott, på riktigt. Inga vitamintabletter, bantningspulver eller kosttillskott kan mäta sig med en hälsosam hemmagjord kost. Halvfabrikat går an nån gång då och då, den moderna människan har inte tid med att koka sin egna sylt, kärna sitt egna smör eller knappt rulla sina egna köttbullar. Man kan inte förvänta sig så mycket av en småbarnsfamilj eller nyinflyttad student. Men man kan alltid försöka, men man ska aldrig döma en annan individ utan att själv varit i exakt samma situation. Utan att ha varit den personen.
Som indianerna säger: "För att förstå en annan man måste man först vandra i hans mockasiner"
Så sant.
Jag fick gå i en mans skor hem en sen kväll, jag forstod att han älskar mig.
Nu måste jag bara komma ihåg att påminna mig om det när livet börjar se mörkt ut.
För att det ska finnas mörker måste det finnas ljus.
*puff*
Nu går även jag.
(blev tre koppar te utan sötningsmedel i.. smakar skit, men jag vänjer la mig..)
Orken, viljan, allt puts väck.
Trött, missplacerad och lite smått utanför sitter jag här och vet inte vad jag ska göra. Jobb det har jag så det räcker fram till jul, så jag vet ju vad jag borde göra.. Rastlöshet och Tristess tar överhanden och sparkar min nästintill obefintliga Motivation långt in i ett mörkt hörn långt bortom räddning av mitt lilla lilla Engagemang och min för tillfället mycket svaga Vilja. Tankeverksamheten jobbar deltid, om ens det. Plikten står ensam och naken och fryser, skäms över sin pliktkänsla och Samvetet suckar och ser bort, orkar inte längre bry sig, har tröttnat på bergodalbanan, vill bara hem å lägga sig.
Jag har druckit te utan socker, inte heller någon honung. Tänkte försöka sluta med sockret, åt en tomteskum och mådde bättre, mådde bra i två minuter sen spelade det ingen roll längre för socker gör ingen lycklig. Jag ska sluta med friterat också, fet mat gör ingen lycklig, det smakar bara bra just då, men ännu godare är hemmalagad husmanskost eller bara hemmalagat överhuvudtaget. Inga kemikalier, ingen falskhet, bara enkelt, öppet och ärligt. Gott, på riktigt. Gör gott, på riktigt. Inga vitamintabletter, bantningspulver eller kosttillskott kan mäta sig med en hälsosam hemmagjord kost. Halvfabrikat går an nån gång då och då, den moderna människan har inte tid med att koka sin egna sylt, kärna sitt egna smör eller knappt rulla sina egna köttbullar. Man kan inte förvänta sig så mycket av en småbarnsfamilj eller nyinflyttad student. Men man kan alltid försöka, men man ska aldrig döma en annan individ utan att själv varit i exakt samma situation. Utan att ha varit den personen.
Som indianerna säger: "För att förstå en annan man måste man först vandra i hans mockasiner"
Så sant.
Jag fick gå i en mans skor hem en sen kväll, jag forstod att han älskar mig.
Nu måste jag bara komma ihåg att påminna mig om det när livet börjar se mörkt ut.
För att det ska finnas mörker måste det finnas ljus.
*puff*
Nu går även jag.
(blev tre koppar te utan sötningsmedel i.. smakar skit, men jag vänjer la mig..)
Kommentarer
Trackback
