Ett litet hopp
"A new hope" visst finns det en Star Wars film som heter så? Eller är det "The new hope".. ?
Anyway, idag är jag glad. Igår var en knepig dag men det redde ut sig till slut. Tror jag o Han hade vårt första gräl.. halvkul, men det hör väl till antar jag.. Det löste sig fort iaf, vi insåg båda hur dumma vi vart o vi pratade öppet om hur vi kände och varför, inga tårar eller hårda ord. En disskution kanske man kan kalla det, en känslig diskution.
Spänningen släppte en stund efter att vi hade släppt irritationsämnet och jag insåg än en gång hur lyckligt lottad jag är. Vi går på trottoaren hand i hand, ska ta bussen hem till mig, vi behöver korsa gatan för att nå hållplatsen "Vi hoppar över här" säger han och pekar snabbt åt vänster "Okej" säger jag och börjar skutta fånigt över gatan, han skuttar efter, hand i hand skuttar vi fånigt över gatan mitt i stan, vi skrattar åt oss själva men fortsätter ändå. Så kommer vi över gatan och börjar gå normalt, jag ler och är lycklig. Vem hade annars hängt på en sån fånig grej, skämma ut sig för att han valde att säga "hoppar över" istället för "går över", om inte han, han som passar mig perfekt. Lika barnslig och spontan, lika nära till skrattet men samtidigt veta när det är allvar, och ett sånt allvar det kan vara. Så lika fast så olika. Han är den enda killen jag vet som inte tvekar utan hoppar efter, och gillar det. Jag gillar det. Jag gillar honom, mer än han vet. Just för såna här små små saker, just för att han hänger med mig överallt utan att tveka.
Hopp, hopp, hopp!
