Kärlek
Jag har blivit brutalt bestulet på mitt karga hjärta, svish, boom, krash och så var det förlorat i händerna hos en annan. En varelse så perfekt i mina ögon att det värker där mitt hjärta borde funnits så fort jag anar att någon annan ser hans perfektion. Skräck.
Livrädd att förlora den perfekta och livrädd att bli tvingad att förtvivlat försöka fånga mitt hjärta i en lyra då han slänger det över axeln likt en trasig leksak utan värde. Även utan värde för leksaken själv.
Livrädd att han inte i gengäld ska erbjuda sitt hjärta, utan att han plötsligt ska se igenom mig och se den perfekta varelse som han egentligen borde ha bestulit och skänka sitt hjärta med glädje till henne, den perfekta.
Fram tills han uppenbarade sig inför mig i all sin grandhet hade jag sedan länge lämnat perrongen i väntan på fler tåg som går, passerar utan att stanna, det går alltid fler tåg, men stannar dem och plockar upp dig på vägen månntro?
Hade bestämt mig för att fokusera på annat ett tag, ta dagen som den kommer, "carpe diem", men svish, boom, krash så var det förlorat.
Mitt hjärta tillhör numera honom, den perfektaste varelsen jag någonsin skådat, så lycklig är jag, så livrädd att förlora, så livrädd att få tillbaka mitt egna hjärta istället för att få hans, så livrädd att förlora att jag inte märker att han sträcker ut sin hand och ger mig sitt hjärta.
Han så perfekt och underbar, jag så lycklig och livrädd.
Livrädd att förlora den perfekta och livrädd att bli tvingad att förtvivlat försöka fånga mitt hjärta i en lyra då han slänger det över axeln likt en trasig leksak utan värde. Även utan värde för leksaken själv.
Livrädd att han inte i gengäld ska erbjuda sitt hjärta, utan att han plötsligt ska se igenom mig och se den perfekta varelse som han egentligen borde ha bestulit och skänka sitt hjärta med glädje till henne, den perfekta.
Fram tills han uppenbarade sig inför mig i all sin grandhet hade jag sedan länge lämnat perrongen i väntan på fler tåg som går, passerar utan att stanna, det går alltid fler tåg, men stannar dem och plockar upp dig på vägen månntro?
Hade bestämt mig för att fokusera på annat ett tag, ta dagen som den kommer, "carpe diem", men svish, boom, krash så var det förlorat.
Mitt hjärta tillhör numera honom, den perfektaste varelsen jag någonsin skådat, så lycklig är jag, så livrädd att förlora, så livrädd att få tillbaka mitt egna hjärta istället för att få hans, så livrädd att förlora att jag inte märker att han sträcker ut sin hand och ger mig sitt hjärta.
Han så perfekt och underbar, jag så lycklig och livrädd.
Kommentarer
Trackback
