Världen är mörk
I och med att jag plötsligt funderat så mycket på livet den senaste tiden (och jag är inte klar än, var lugna, "Dakten på livet del tvåhundraförrtiåtta" är på g) så har mina ögon oxå öppnats för hur mörk världen egentligen är. Det är helt klart något allvarligt fel på människorna!
Jag läste om misskötta grisar som vi alla (förutom växtätarna ibland oss) äter av.
Jag läste om en tolvårig pojke, ett barn (!) som hade försökt våldta (!) en nittonårig kvinna!
Jag läste om sexuellt utnyttjande av kvinnor som krigsföringsmetod i U-länder och FN-soldater som "inte har rätt" att ingripa utan bara vänder bort blicken.
Finanskris, klimatförändringar och svininfluensa i all ära, men är det inte de "små" brotten människorna gör som egentligen är de mest skrämmande. Att tänka på att man tillhör ett släkte, en art, som kan utnyttja sin makt till att göra sådana här saker, eller att inte använda sin makt för att låta det hända. Jag skäms över att vara en del av den arten, som inte bara förstör platsen där vi bor, alla andra som bor här utan vi förstör oxå oss själva. Rätt åt oss, människan har varit egoistisk och bara tagit för sig hitills, vår överlevnadsinstinkt är större och kraftfullare än vårt logiska tänkande och vårt medlidande.
Inte för att jag är speciellt troende, men jag vill minnas att det sades att Gud gav människan i uppgift att ta hand om djuren och naturen, för de kunde inte ta hand om sig själva, vi har missbrukat vår "överlägsenhet" till att göra ondska, makttörsten är stor hos människan. För stor.
Jag vill inte påstå att alla är onda, så ta inte illa upp om det värsta du nånsin gjort är att snatta en blodpudding på Ica eller fått din bästis att gråta för att hon bad om en ärlig kommentar om hennes nya tröja och du gav henne en föör ärlig kommentar. Men är det inte sorgligt hur hemska vi kan vara egentligen, mot försvarslösa, för att få vår vilja igenom, för att vi och bara vi ska må bra? Jag blir mörkrädd av att läsa tidningen, nästan så jag känner för att flytta härifrån, men man kommer inte så långt bort hur man än gör, det blir ju rymden då men vad ska jag göra där?
Bäst hade vart om vi alla ryckte upp oss lite, och nu menar jag inte att alla ska vara lite snällare mot varann å ge komplimanger oftare, alltid hälsa glatt på den man möter på vägen och erbjuda sjuss till varenda liftare längs vägen. Nej, jag tycker att människan ska sätta sig ner på sitt rum och fundera över sina synder och sedan be om ursäkt till planeten, till djuren och naturen och bättra sig, skärpning folket, skärpning världen!
Jag vill inte bo på en planet där det är okej att våldta, där barn begår brott och oskyldiga får betala i stället för de skyldiga. Jag vill inte bo på en planet där döden ses som en befrielse, livet som ett straff.
Jag tänker ta över världen, eller erövra den, jag tänker inte styra den, men jag tänker vara överallt, förändra den. Hur jag ska ta över den har jag ännu inte lyckats komma fram till, om det blir med kläder, musik, åsikter eller något annat får tiden utvisa. Men när jag är klar, då ska alla känna till mitt namn, alla ska känna igen mitt ansikte, alla ska veta vem jag är, vad jag gör och vad jag står för och alla ska sakna mig när jag dör.
Just watch me do it.
Just watch me.
Jag läste om misskötta grisar som vi alla (förutom växtätarna ibland oss) äter av.
Jag läste om en tolvårig pojke, ett barn (!) som hade försökt våldta (!) en nittonårig kvinna!
Jag läste om sexuellt utnyttjande av kvinnor som krigsföringsmetod i U-länder och FN-soldater som "inte har rätt" att ingripa utan bara vänder bort blicken.
Finanskris, klimatförändringar och svininfluensa i all ära, men är det inte de "små" brotten människorna gör som egentligen är de mest skrämmande. Att tänka på att man tillhör ett släkte, en art, som kan utnyttja sin makt till att göra sådana här saker, eller att inte använda sin makt för att låta det hända. Jag skäms över att vara en del av den arten, som inte bara förstör platsen där vi bor, alla andra som bor här utan vi förstör oxå oss själva. Rätt åt oss, människan har varit egoistisk och bara tagit för sig hitills, vår överlevnadsinstinkt är större och kraftfullare än vårt logiska tänkande och vårt medlidande.
Inte för att jag är speciellt troende, men jag vill minnas att det sades att Gud gav människan i uppgift att ta hand om djuren och naturen, för de kunde inte ta hand om sig själva, vi har missbrukat vår "överlägsenhet" till att göra ondska, makttörsten är stor hos människan. För stor.
Jag vill inte påstå att alla är onda, så ta inte illa upp om det värsta du nånsin gjort är att snatta en blodpudding på Ica eller fått din bästis att gråta för att hon bad om en ärlig kommentar om hennes nya tröja och du gav henne en föör ärlig kommentar. Men är det inte sorgligt hur hemska vi kan vara egentligen, mot försvarslösa, för att få vår vilja igenom, för att vi och bara vi ska må bra? Jag blir mörkrädd av att läsa tidningen, nästan så jag känner för att flytta härifrån, men man kommer inte så långt bort hur man än gör, det blir ju rymden då men vad ska jag göra där?
Bäst hade vart om vi alla ryckte upp oss lite, och nu menar jag inte att alla ska vara lite snällare mot varann å ge komplimanger oftare, alltid hälsa glatt på den man möter på vägen och erbjuda sjuss till varenda liftare längs vägen. Nej, jag tycker att människan ska sätta sig ner på sitt rum och fundera över sina synder och sedan be om ursäkt till planeten, till djuren och naturen och bättra sig, skärpning folket, skärpning världen!
Jag vill inte bo på en planet där det är okej att våldta, där barn begår brott och oskyldiga får betala i stället för de skyldiga. Jag vill inte bo på en planet där döden ses som en befrielse, livet som ett straff.
Jag tänker ta över världen, eller erövra den, jag tänker inte styra den, men jag tänker vara överallt, förändra den. Hur jag ska ta över den har jag ännu inte lyckats komma fram till, om det blir med kläder, musik, åsikter eller något annat får tiden utvisa. Men när jag är klar, då ska alla känna till mitt namn, alla ska känna igen mitt ansikte, alla ska veta vem jag är, vad jag gör och vad jag står för och alla ska sakna mig när jag dör.
Just watch me do it.
Just watch me.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Klart att världen är mörk när man kollar på dess skuggor! Leta efter det vackra solljuset istället. För att du inte ska glömma, några exempel: att människor blir kära, älskar varandra, får barn, blir lyckliga. (här ska också sägas som svar på ditt inlägg att lyckan tar inte slut bara för att du nått din dröm, ägna tiden åt att njuta av det du nått istället) blommor slår ut varje vår, vi firar jul, vi ger bort saker till varandra, vi har vänner, vi kan njuta av saker, vi har en otroligt vacker natur att glädjas åt, vi kan anpassa oss in i det oändliga... Självklart har allting en baksida, men se det framifrån då! Bara värt att tänka på liksom :)
Kram!
Trackback
