Krypande skinn

Jag sitter ännu en gång på jobbet, tisdag, dagen mellan Helvetes-måndan och Mitten-av-veckan-onsdan, en tisdag, en fullkomligt meningslös dag.
Härmed ska jag förklara veckans dagars innebörd, eller "uppgift" och möjliga smeknamn.. eller öknamn om man så vill..
Måndag: Första dagen på veckan, är enligt mig helvetet därav kallas den Helvetes-måndan
Tisdag: Dagen mellan måndan och onsdan, fullkomligt meningslöst slöseri med tid, fick namnet Skit-tisdag idag, grattis eller whatever..
Onsdag: Mitten av arbetsveckan, då är det mindre än hälften kvar till helgen därav namnet Mitten-av-veckan-onsdan, hyffsat positivt, klarar du dig igenom onsdan har du mer än halva inne så att säga ;P
Torsdag: Den "riktiga" mitten av veckan dan, men än viktigare, dagen innan fredag! Wohoo!! Jag gillar torsdagar skarpt :D
Fredag: Sista arbetsdagen, dagen innan helgen, den ultimat bästa arbetsdagen ever, nu vet man att det är slut - äääntligen fredag! Jag älskar fredagar!!
Lördag: Helg, ledighet, slapptid, vad mer behöver jag säga? Lördagar är mycket mycket bra dagar, ge mig fler såna ^^
Söndag: Hyffsat okej, fortfarande helg, fast sugit ändå för det är dagen innan måndan så man kan ju inte riktigt slappna av och därför kallar vi denna dagen Sug-sönda! Och därmed basta!
Är det nån mer än jag som tycker att helgen är för kort?
Jag tycker; Slopa tisdan och ge oss ytterligare en dag mellan lördan och Sug-söndan! Jag säger; Fyra dagars jobb och TRE dagars HELG!! Jag vill att ni röstar på mig om jag ställer upp i nåt politiskt val, el. dyl. Okej?

Idag har mina arbetsuppgifter fått det att krypa i skinnet på mig, jag ville bara springa skrikandes ut härifrån och sno första bästa bil och köra långt långt bort tills det inte gick mer, inte vända mig om, bara skita i allt, jag längtar efter den dagen jag får gå i pension...
Nitton år är jag, fyller tjugo om lite mer än tre månader och jag längtar tills att få sluta jobba.
Är det fel på mig? Eller är det fel på världen? Går livet verkligen ut på att tillbringa sina bästa år med att jobba? Varför? Jag säger; Nej tack! Jag tänker bli hemmafru i så fall!

Och därmed basta!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0