okaramelliserad

Fantastiskt, det är vad livet är, fantastiskt svårt.
Nu tänker ni "Åh nej, inte ett till pessimistiskt humörsnerdragande självmordsinspirerande inlägg" men var lugna, jag tänker bara påpeka fakta. Jag är helt neutral, jag vet att livet är svårt men jag älskar att leva, okej? Det finns fördelar och nackdelar med allt, allt!

Jo, för det mesta jagar vi lycka i livet. Jag skrapade ju lite på ytan igår om hur man ska jaga fram det liv man vill ha och för det mesta vill man vara lycklig. Så, vad gör dig lycklig? Jag vet vad som gör mig lycklig så jag ska vara så snäll och ge dig några exempel.
Jag blir lycklig av att:
få uppmärksamhet för något bra jag gjort
få/äta choklad
tjäna pengar
vara med mina vänner
vara med min pojkvän
tänka på min pojkvän
få komplimanger och beröm
se månen lysa
se solen stråla
känna varma vindar
vinna
se/göra andra glada
få veta att jag är omtyckt
dem jag bryr mig om mår bra
...och lite annat myssel pyssel ^^

Nu, hur uppnår jag denna lyckan jag får av detta? Vissa saker är lätta att tillfredställa, t.ex. chokladen eller att tänka på min pojkvän. Men sedan finns det olika mycket mängd lycka, chokladlyckan håller i sig nån timma max, en komplimang kanske en dag, en varm vind ger mig en lyckokick men försvinner snabbt och lämnar mig oftast "bara" glad, ett "jag älskar dig, du är bäst, finast och underbarast" kan hålla en helg, en vecka, ja flera dagar.
Men, jakten på Lyckan är oftast något större, man strävar efter att finna den ultimata never-ending-lyckan, man vill en dag kunna sätta sig ner med ett leende på läpparna och känna sig fullkomligt tillfreds vad som än händer för man är lycklig. Tyvärr tror jag att när man kommit dit så tappar det nog sin charm, vad ska man göra när man är helt klar, helt nöjd, det finns inget mer att göra, inga fler drömmar eller önskningar att uppfylla? Vad är meningen med ens liv då? Och så tappar man lyckan och får börja om från början, så gott som.
Livets eviga fråga, meningen med det hela. Varför vill vi egentligen veta det? Vad ska vi göra när vi vet? Leva så som meningen säger, eller försöka att förneka det och bestämma över våra egna liv likt trotsiga småbarn? Jag säger så här, lev ditt liv som du vill och skit i vad meningen är, hitta på din egna mening med ditt egna liv! Vi ivll ju inte ha nån som bestämmer över oss så varför inte helt enkelt skriva våra egna regler?
Från och med nu bestämmer jag att människor visst kan flyga, vem har sagt att vi inte kan det? Vem har bestämt att det ska vara så? Va? Ingen ska komma här å bestämma vad jag kan och inte kan, punkt slut!

Anyway, för att fånga lyckan så bör man tänka efter på allt som gör en lycklig, eller "bara" glad om man så vill och försöka uppfylla dem små lyckostunderna i livet, för den ultimata never-ending-lyckan låter faktiskt inte så himla spännande, och när man har den måste man ju vara extremt orolig av att förlora den och då är man ju inte lycklig längre, så så fort man oroar sig över att förlora lyckan har man tappat den. Så värdesätt och njut av de små tillfällena då du känner att du bara måste le, då du är lycklig, en sekund, en minut, en timme, en dag, en helg, för jag tror att det är dom tillfällena som spelar roll.

Jag önskar inte att ni får leva lyckliga i alla era dar, jag önskar att ni får många lyckliga stunder och glada minnen att tänka tillbaka på i resten av era liv.
Keep smilin' :D Kram!