okaramelliserad

Wow, bara en vecka sen sen sist.. det var ju.. lamt. Dåligt jobbat av mig, och jag har ett dussin ursäkten jag lovar. HAHA!
Skit samma, veckan har vart halvintressant. Jag trodde våren var här i måndags då jag såg årets första citronfjäril!! Ett sant vårtecken.. men nån dag efter vr det inte mindre än åtta minus (!) då jag skulle gå till skolan, samma dan efter. Sen snöade det som satan på fredan. Christ!! Vart tog våren vägen?!?!
En annan fråga, vad är det för fel med att ta cykeln på bussen va?!

Tisdagen, som spenderades framför teven, hade veckans (enligt mig, och det är ju jag som skriver och bestämmer här på min blogg va?!) roligaste citat: "I try to get laid, I'm not a criminal!" säger en avsatt krigsgud till en reporter inne på en bordell när han får frågan om vad han gör där egentligen. Hahha, jag antar att man måste ha sett det kanske..
Ett annat uttalande jag tänkt på sen det uttalades dvs i onsdags är min morfar då han berättade om sin period i lumpen. "Där satt jag på tåget på väg upp till Skövde och tänkte för mig själv och bestämde mig för att 'Jag ska ha så roligt som möjligt de här tio månaderna'." Och kul hade han, och jag med som fick höra en del historier ^^
Men, det är ju det det går ut på egentligen, visst? Att ha så kul som möjligt under den tiden vi har här. Att pröva allt som man vill, att göra allt man vill, att ha så många och så tokiga historier som möjligt att berätta i slutändan. Det är i alla fall det jag tycer, och det är så jag tänker försöka leva härefter. Morfar berättade om varför han började med vindsurfing, han testade, han vågade testa eftersom han tyckte det såg intressant ut. Det är lite av grejen, att våga testa. Att våga leva.

"I'll never grow up now
I'm gonna be eighteen til I die"

Vad gör man när man är arton bast? Jo, man gör det man vill och tänker inte så mycket på konsekvenserna, det är i alla fall så jg tolkar min tatuering. Man kastar sig in i saker och har kul, ibland går det inte som planerat, men hellre sitta fast på en flygplats i Jakarta än att sitta fast på ett kontor i Gammlestan.

Det är lite av grejen med livet, ju mer man ger desto mer får man. Ju mer man vågar, ju mer man gör av det man vill, ju mer man skrattar och ler. Det lönar sig att leva. Att våga leva är grejen.
Nu sitter nån pessimist och tänker "Man kan ju inte bara göra som man vill", kanske inte. Men det lönar sig att försöka. Och det lönar sig att ge. Och självklart lönar det sig att jobba. Så länge man inte skadar någon eller något (medvetet, olyckor händer vem som helst) så fortsätt försöka, fortsätt att ge, fortsätt att jobba för att göra det just DU vill! Våga lev!
Jag säger: VÅGA!! Vad har du egentligen att förlora? Våga leva ditt liv! Våga bestämma över ditt liv! Våga göra det du vill! Våga testa! Våga misslyckas! Våga skämma ut dig! Våga skratta och le! Våga, våga, våga det är det som är grejen!

Jag har ändrat lite uppfattning om min gångna vecka. Så hemsk var den ju faktiskt inte ändå, det kunde vart värre, det kan alltid vara värre.
Det känns skumt att ha en sån positiv syn på denna förjävliga vecka, men samtidigt har den varit mycket bra på sina ställen. Mycket kärlek och vänskap, mycket musik och god mat. Mycket egen tid oxå. Faktiskt.

Men just nu hade jag velat slippa matten, ska ha prov imorrn och ligger halva kapitlet efter.. Lyckat va? Dessutom vill jag ha kladdkaka. Och ett städat rum hade suttit fint. Bland annat... Sen så saknar jag verkligen min kusin, har inte träffat henne på apigt länge och nu känner jag bara för att ringa å snacka med henne trots att vi tappat kontakten lite de senaste åren.. Och solsken vill jag också ha! Och en aning om vad jag ska göra "sen", ni vet i framtiden. Efter gymnasiet lixom. Attans, jag har ju mera läxa, svenska oxå, ska skriva cv (tack för påminnelsen btw), är nog bäst att fokusera på det jag gör just nu kanske istället för att lägga så mycket tid och energi på min framtids-förvirring.
På tal om förvirring, ibland är jag bara helt dum i huvet, jag har sagt det förr och kommer säkerligen säga det igen. Ytterst få kommer nånsin fatta den meningen ordentligt, men that's the way it is.

Igår så övningskörde jag bort till kusinerna igen för att hämta syrran igen och det gick bannemig bra. Självklart skulle min lillsyrra, snart femton fyllda, kritisera min bilkörning once again. Denna gången körde jag uppenbarligen för fort och växlade för snabbt... eh, va? Jag hade för det första full koll på bilen och körde enligt hastighetsbegränsningarna, jag kan väll inte ligga å mösa bara för att hon inte litar på mig, dessutom, vad vet hon om bilkörning va? Hon har ju inte ens tatt något mopedkörkort ännu, inte ens kört moped ännu, och inte cyklat på ett bra tag, hon vet inget om regler, vägar eller växlar och absolutum ingentingum om bilkörningum! HA! För snabb med å växla? I don't think so, min kära lilla klagomur. Trodde du vi skulle hamna i diket? HA! HA! Aldrig så länge jag sitter bakom ratten inte, det kan du vara säker på! Hahh, det är skrattretande att få kritik för sin bilkörning av nån som aldrig rört en växelspak eller som vet vad dragläget är. Jesuses!

Nu är det midda här i vårt hus och sen hoppas jag att jag får glass för det vill jag verkliiigen ha asså!! Mumma kardemumma som en viss peson brukar säga. Märker att det var ett smått splittrat inlägg idag men whatta fuck, det kunde vart värre!

Det är gött att cruisa med sin cykel, eller ska man kalla det cykla med sin cruiser! Yepp, Sophia har fått en ny cykel!! Min nya bicicleta är en cruiser från Biltema, inget über hi-tech men så lööövely!!

Solen lyser på och allt känns avslappnat och skönt, veckan till trots. Fy fan, värsta veckan hitills i mitt nittonåriga liv. Kan sammanfatta i korthet denna urusla vecka;
Måndag: Mmm, just det, även denna veckan började med en måndag...
Tisdag: Tandläkar(/plågis)besök igen, blev klar i tid till att hinna med nio bussen och komma i tid till plugget, men fick stå i fyrtio minuter å vänta på nästa. Fick en sittplats iaf, det var la det enda positiva den morran. Skulle fått mitt nya skolkort men det hade inte kommit än, höll på å explodera, skrämde nästan mina vänner med att vara å otroligt råförbannad och rent skitsur. "Det var faktiskt lite läskigt" var en återkommande kommentar angående tisdagens humör/beteende.
Onsdag: Orkade fan inte gå. Stannade hemma för att ha en avslappnad lugn dag för mig själv bara. Men syrran kom hem på tok för tidigt och hade "huvudvärk", fjärt! Var faktiskt asskumt glad där på kvällen sen, och smått förvirrad..
Torsdag: Fick sjuss av mor min astidigt på morran, jag hade inga pengar till busskort mera, har ju bara kastat ut en fyrahundra spänn.. Satt på tappen utanför skolan en timma, de öppnar ju inte förrns halv-tjugo i åtta. Nästan alla var borta. Lite tomt och skumt, men en relativt lugn och soft dag. Fick mitt nya skolkort oxå, och blev lite småsur igen över alla hundralappar som flygit iväg. Släktsamling hemma hos oss igen på kvällen, och dansstudio på övervåningen, hahaha!
Fredag: Seg start med att komma försent till seg-matte e, bläh! Spårvagnen pajade på väg in mot stan, fast det var lugnt, hade ändå glömt miniräknarn. Och självklart!! Jag mitt giganto-klanto lyckades tappa mitt doparmband med fyrklöver i silver någonstans = BORTA!! Noooh, whyy?!?! Jag är så otroligt klantig, jag behövde bannemig det där lyckobringande armbandet (fast jag har tvivlat på dess krafter på sistone). En liten tur på stan och en långfika med Icka och dagen blev ändå den bästa på länge.

Så, nu lyser solen och jag har lämnat denna dassiga vecka efter mig, jag blickar framåt. Jag är glad och positiv och med risk för att låta emo; det känns ovant, fast bra. Hehh.. och så har jag ju äntligen fått en ny cykel. Jag är extremt otränad.
Sitter för tillfället och försöker komma på den klockrena rubriken jag kom på igår... fan vad var det?? Den var grym.. Satan då.. Äsch, ni får nöja er med en kass rubrik. Sorry, mitt minne är inte vad det brukade vara. HAHA!!

Om det nu finns något som jag lärt mig av mitt nittonåriga liv så är det att livet inte spelar efter reglerna, och om inte livet gör det tänker inte jag göra det heller. Så det så!
Tack så mycket.

Mässan i fredags gick bättre än förväntat, vi fick sålt nästan allt av vårt goda te! Yeah!
En intressant konversation uppstod mellan en kund och mig, vi hade en tesort med bl.a. kvitten i:
Kund: "Jag har alltid undrat, vad är kvitten egentligen?"
Jag (fullkomligt ovetandes): "Jo, det är en sorts kryddaktig växt som man har i mat och sånt.."
Kund: "A, jo. Men är det en frukt eller..?"
Jag: "Naa.. asså det är mer som en bärörts-sortsväxt"
Kund: "Jaha. Ett bär alltså, jo just det jag har ju sett kvittenmarmelad och sånt."
Senare fick jag reda på att kvitten är en äpple-päron-aktig frukt som man inte äter rå utan bara har i matlagning osv. Snacka om att göra bort sig.

En vän undrade vad det var jag bloggade om, liksom om det var ett speciellt ämne som min andra kompis som bloggar om sitt projektarbete. Jag sa att jag bara skrev lite vad som helst, vad som föll mig in, lite historier från verkligheten som kan underhålla andra. Sen har jag funderat lite mer på det där, man kanske borde hålla sig till något mer specifikt ämne, mitt liv är ju inte SÅ spännande trots allt, haha. Men, så funderade jag över vad jag är intresserad av.. sedan vad jag kunde om det jag var intresserad av.. och kom fram till att det var inte mycket alltså. Så ni som av någon anledning läser vad jag skriver (vilket jag är tacksam för att ni gör) ni får helt enkelt stå ut med att jag kommer fortsätta att skriva precis det som faller mig in och känner för att förmedla till resten av befolkningen. Jag hoppas att det inte är fullkomligt ointressant.

Tack å hej, leverpastej!

Tjenare, idag var det en relativt dålig dag, tills jag kom hem..
Jag var apigt trött imorse så jag följde den nya traditionen jag skapat och kom försent även denna onsdagmorron. Stolt! Men i min stressade korkighet lyckades jag tappa mitt busskortshelvete (förmodligen på bussjäveln)! GAH!! Klantomania!! Anyway, var för trött (är fortfarande) för att orka lägga energi på att vara råförbannad. Jag sket i å stämpla på spårvagnen, so shoot me.
Vi gick igenom något om UF-företagen, skulle hitta på frågor att ställa till de på (svenska)mässan (i göteborg) på fredag. Satt å pratade en hel del, men gjorde uppgiften oxå, såklart!! Men den timmen gick rackarns fort alltså, det kan jag lugnt påstå. Skulle till syon (eg. våran skolas syos praktikant, men whaeva!) kom lite försent, fick med mig några schyssta broshyrer jag skall ögna igenom sedan (a.k.a imorrn eller längre in i framtiden). Efteråt gick jag och sa att jag hade tappat busskortet, hon spärrade det och sa att jag skulle betala 200 kr för ett nytt! Jag bara helt chockad -"Oj!" Jävla skit, här har man gått på det satans gymnasiet i snart tre år, har aldrig tappat ett busskort och så ska man klart som faan göra det nu typ två månader innan man slutar! Såååå typiskt! Och tills jag får mitt nya måste jag betala för mina bussresor fram och tillbaka... En liten olycka, så många hundralappar... Ett tips, tappa inte era busskort.
Som ni märker började morran dåligt, lugnade ner sig lite men busskortsolyckan drogs upp igen och blev plötsligt ännu värre än den var innan. Däremot så gick det ganska bra då vi spelade kort.
Sen bar det iväg till kyrkan på studiebesök, Härlanda kyrka till och med, det ni. Den var minst sagt annorlunda om man tänker på hur kyrkor brukar se ut. Men hade ändå en skön atmosfär. Fick reda på då jag kom hem att det var där mormor och morfar gifte sig, vilket varken mamma eller moster hade någon som helst koll på, hahah, mormor var helt chockad över deras ovetskap. Det var lite coolt faktiskt.
Sen hade vi expo, även kallad helveteslektionen eller dödslängtelektionen eller satanistkärringutanpiskamenlikvälondlekionen, bara å välja vad man tycker känns bäst. Vi hade fått en glansig jävla folie, vi ville ha en matt, vi ville helst måla men lärarn tyckte att det skulle bli för jobbigt för oss och sa "Använd folie istället" och vi "Njaa.. asså vi vill ha det matt som målat" hon "Men det finns matt folie, vi kan beställa". Så vi gav oss och valde ut några passande sedan var dessa uppenbarligen för dyra så hon beställde liknande GLANSIGA!!! Och vi skulle mäta upp och skära ut alla ränder för hand. Efter halva lektionen någonstans fick jag nästan ett sammanbrott och ville bara banka huvet i någor väääldigt hårt, kräkas rakt ner på golvet eller bara dra där ifrån och låtsas som om ingenting fanns.
Ja, nu ser vi att den harmonisk kyrkovistelsen snabbt byttes ut till vilja att skada sig, eller någon annan eller att vilja försvinna totalt. Dessutom var jag måttligt stressad då jag upplevde att vi låg efter och det var sista dagen att göra något på. Imorrn skall det upp i montern, jag kommer nog lätt att kunna sitta och gråta av frustration samtidigt som jag försöker klibba fast ränderna på väggfan. Stress var ordet.
Men som tur var skulle vi ha genrep med draman så jag kunde koppla bort allt en stund och spela någon annan. På hemvägen började stjärnona tändas och jag funderade över vad jag skulle vilja plugga och jag tror jag vet nu >hemlis<. När jag kom hem var halva mammas släkt där så gott som, mormor, moster och mosters sambo. Gubbarna var ute i garaget och damerna satt och letade efter en stuga att hyra framför datorn. Mamma, mormor och moster satt å kacklade i mun på varann, sa knäppa saker, skrattade, åt kakor, klagade över leda och värk, klagade på hemsidorna, åt fler kakor.. Det var så gött, kan inte beskriva det bättre än så.
Så, nu mår jag bra igen.
Jag övningskörde bort till min andra moster och hämta upp lillsyrran där, mina två kusiner och min moster stod ute på gatan och mötte oss när jag (och mamma) kom inrullandes på grusvägen. "Vi var bara tvugna att komma och se då Sophia körde"
Ujujuj, haha, jag har den bästa släkten ever!!
Alla rockar!

Ja alltså, det var ju ett tag sen jag skrev något här. Hahh, tänk det höll en vecka, typ..
det är ungefär så här det gick med min dagbok tills jag bestämde mig att bannemig skriva varje dag innan jag skulle sova, funkade nästan ett år. Jag började nån vecka innan sommarlovet förra året och slutade nu under sportlovet. Det är mest kul att läsa sen, själva skrivandet är halvkul. dessutom hände det typ inget på mitt sportlov som var värt att skriva så jag sket i det och så har det fortsatt. Hmm, nu kom jag precis ihåg en grej jag tänkte göra på lovet. Pierca mig var det juh! Tänk att jag redan totalglömt det, knepigt.. Åhkej, jag antar att jag får göra det på påsklovet då kanske, japp det bestämmer vi nu här tillsammans du och jag. Jag, Sophia, skall pierca mig under vecka femton, även kallad påsklovsveckan, punkt slut.
Senast jag skrev här dock vill jag minnas att jag var måttligt road över att vara tvungen att skriva en satans projektrapport som skulle vara inlämnad senast idag. Jag kan lugnt berätta att jag skrev den på tre timmar i onsdagseftermiddag, lämnade in den igår förmiddag och insåg att den förmodligen är askass så sent som idag. Men wha'eva, jag orkar inte bry mig om den skiten. Just nu fokuserar jag mest på att överleva skolan faktiskt och skiter i om jag gör lite sämre ifrån mig än vad jag brukar och än vad man borde. Kommer säkert ångra det i framtiden nån gång men jag är ju inte där än så jag orkar inte bekymra mig över det nu heller.
Igår fick jag tillbaka mitt första prov någonsin som jag fått IG på, det svider lite må jag säga. Nu låter jag säkert som värsta braten men jag har faktiskt aldrig fått ett IG i hela mitt nittonåriga liv vad jag kan minnas. Det är olika för alla antar jag, vissa är vana vid att på IG andra är vana vid att ha hål i tänderna. Och på tal om lite både och så tröståt jag lite då jag kom hem, mådde förvånansvärt mycket bättre efteråt. Jag har konstaterat "Food is Good!".
Idag var jag hos syons praktikant vars lärare var där för att se hur hon skötte sig och pratade om vad jag ska göra i framtiden. Något av det svåraste just jag kan göra, jag har inte en susning. Inte en aning. Inte den minsta lilla magkänsla. Det är så himlans svårt, just nu hatar jag att jag snart tar studenten.
Och nu till sist innan jag ska gå å käka städpizza (familjens städdag, vi belönar oss själva med skräpmat) vill jag hälsa till en god vän som förhoppningsvis läser detta: HEJ ICKA!!

Tack till alla som har läst, hör förmodligen av mig imorrn. Om inte, få ingen panik, jag är bara lat.

Morsning korsning, otrevligt väder vi har idag (iaf här där jag bor)
Angående rubriken så är det en låt jag totalälskar. Den är asseg å så men texten är så fin och jag vill bara säga att jag verkligen älskar mina vänner, dom är bäst i hela världen.
För övrigt känner jag mig lite nere, kasst väder, stressigt i skolan, framtiden kommer för fort hitåt och jag vill bara slå huvet i tegelväggen, hårt! Många gånger!
Men "That's what friend are for", ta hand om en, ställa lagom mycket frågor, acceptera ens svar även då de vet att man ljuger och få en att glömma allt det jobbiga, tråkiga och ledsamma. Därför tycker jag om att gå i skolan, så jag kan träffa mina vänner varje dag och glömma allt och bara vara glad och lycklig, leva i en dröm.
Jag bara totalhatar verkligheten ibland.
Jag borde skriva på min projektrapport eftersom nått anus har kommit på att de absolut inte stressade treorna ska vara tvungna att göra något asfett arbete som de inte har nån som helst erfarenhet av att göra innan de äntligen blir fria. PUCKO! FANSKAP!

Ja, jag är lite smått asförbannad idag till och från, det guppar fram och tillbaka mellan att bara vilja gråta av förtvivlan till att vilja döda nån brutalt. Oavsett vill du inte vara i närheten, inget av det är särskilt vackert kan jag lova.

Dagens positiva del (förutom att jag fick träffa mina vänner och se att de lever och har hälsan) min syrra har bakat en gigantisk kaka och vi ska käka av den efter tacosen, schussta grejer. Sen tänker jag äta mina chokladpraliner och kanske-kanske-kanske börja på projektrapporten (som för övrigt ska vara inlämnad senast 12.00 denna fredan), kanske.

Apigt trött sen igår.. inatt.. imorse...
Jag firades av några kompisar hemma hos en av kompisarna som lyckats bli av med familjen. Yeah! Blev smått påverkad av den stulna alkoholen (hemifrån asså, jag är ju inte fullkomligt kriminell heller!!) Jag fick paket oxå, massa choklad grejer, chokladlikör, chokladkaka och chokladpraliner! MUMMS!! Likören hävde vi i oss illa kvickt så den flaskan kan jag bara lukta på i fortsättningen. HAHAHA! Det var ett kul födelsedagskalas, lite skumt, men mest kul. Jag har aldrig hört en sånt mörkt "ja må hon leva" framförande ever! Hahh, bara det var ju värt det AHAHHAHAHA!!
Jag vill bara säga till hela jordens befolkning: "Gör era bekänningar i nyktert tillstånd!" Det är det vettigaste. Tro mig. I say no more: "What happens on fyllan, stays on fyllan"
Hade inget direkt baksmälla imorse dock, men vinglade ganska ordentligt igår. Jag är bara astrött för jag har knappt sovit. Ni vet man kan ligga och sova, vakna, somna om, vakna igen och man vill bara sova till man "ska" gå upp, men klockan går bara så jävla långsamt, så var det och det var så förbannat irriterande och därför är jag totalt stentrött nu!
Åt överbliven tacos till frukost vid lunchtid, börjar faktiskt bli lite hungrig nu igen.. Sen jag kom hem har jag bara tatt dt lugnt, slappat så mycket som möjligt. Läst och byggt små drakmodeller på mitt rum tillsammans med mina älskade sjuttiotalshits på en avslappnad nivå. Skönt med lite ensamtid ibland, bara varva ner för sig själv. Det är mysigt så länge man vill vara ensam, så länge det är på ens egna villkor, annars är det inte kul. Inte kul alls faktiskt. Men denna gången ville jag vara ensam och det var skönt.
Jao, laddar ur kameran, blev inte så mycket bilder just igår men jag har inte laddat ur den sen innan jul så jag tyckte det var på tiden änna då va. Lite småkul att kolla på sen, få tillbaka minnen och så där, hahhaha..

Ja, det var den helgen. Min första helg som bloggare och nittonåring, starkt jobbat tycker jag. HAHAHAHHAAHAHAAA!!!