okaramelliserad

Jag måste bara få inflika lite kort att jag är sjukt beroende av min pojkvän!
Det är seriöst sjukligt!

Han är med en kurskompis på nån sportbar i stan, dricker bärs o kollar på fotboll. Glädje för hans skull!
Jag sitter hemma o känner mig rastlös, vill prata med nån, vill göra nåt, vill ha min Axel! Panik för min skull!!

Rena vetskapen om att jag "inte kan" ringa honom när jag vill, eller att han inte kommer hem snart o loggar in på msn gör mig galen, o bara just därför känner jag ett extremt behov av att göra det, prata med honom, NU!

Varför är det så?
Varför vill man alltid ha det man int har?
Varför vill man alltid göra det man inte kan göra?
Varför saknar man kon endast då båset är tomt?

Ah, gud.. Det känns jobbigt i magen..
Patetisk jag är.. En kväll utan kontakt o jag "freak out" - Like totally!

Fuck!

O ändå så träffades vi förut, tränade ihop o promenerade lite kort i stan. Min Axel-dos borde ha fyllts för idag, men -Neeej, jag har mega Axel-abstinens! AAH!

Shit!

Var bara tvungen att säga det.. Känner mig så väldigt väldigt ensam, that's all..
(jag vet att jag är en liten klagomur som har det fan så bra, but still..)